Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
- Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lastat en packåsna. Deras måltid var tämligen långvarig, och de olika afbrotten gjorde det omöjligt för dem att hoppas komma fram till Rotherwood utan att färdas hela natten, en öfvertygelse, som kom dem att fortsätta färden med raskare fart än hittills.
*
ADERTONDE KAPITLET.
Resenärerna hade nu kommit till brynet af skogen och stodo i
begrepp att bege sig in i dess enslighet, som på den tiden ansågs farlig på grund af de många fredlösa, hvilka förtryck och armod hade drifvit till förtviflan och som uppehöllo sig i skogarna i så stora band, att de med lätthet kunde trotsa den tidens svaga polis. För dessa röfvare ansågo dock Cedric och Athelstane sig säkra
oaktadt den sena timmen, då de hade i sitt följe tio svenner förutom Wamba och Gurth, på hvilkas bistånd man dock ej kunde räkna, då den förre var en narr och den senare en fånge. Tilläggas bör, att då Cedric och Athelstane vågade färdas så sent genom skogen, litade de icke blott på sitt mod, utan också på sin härkomst och
det goda namn de hade. De fredlösa, hvilka jaktlagens stränghet fört in i detta kringflackande och förtviflade lefnadssätt, voro för det mesta bönder af anglosaxisk härkomst och antogos i allmänhet respektera sina landsmäns personer och egendom.
Plötsligt skrämdes resenärerna af upprepade rop om hjälp, och då de redo bort till det ställe, hvarifrån ropen kommo, öfverraskades de af att finna en bärstol på marken och bredvid den en ung kvinna i präktig judisk dräkt, medan en gammal man, hvars gula hy vittnade om, att han tillhörde samma folk, gick af och an med åtbörder, som uttryckte den djupaste förtviflan, och vred sina händer, som om han drabbats af en förfärlig olycka.
På Athelstanes och Cedrics frågor kunde den gamle juden först endast svara med att åkalla beskydd af alla det gamla testamentets patriarker, den ene efter den andre, mot Ismaels söner, som kommo för att slå dem alldeles ned med sina svärd. Då Isaac från York (ty det var vår gamle vän) började hämta sig från sin dödsångest, kunde han ändtligen förklara, att han i Ashby hade lejt en betäckning af sex man samt mulåsnor till att bära en sjuk väns bärstol. Dessa människor hade åtagit sig att eskortera honom till Doncaster. Hit hade de kommit utan att bli ofredade, men då de af en vedhuggare fått upplysning om, att ett starkt band af fredlösa låg på lur i skogen framför dem, hade Isaacs lejda följe icke allenast tagit till flykten, utan också medtagit de mulåsnor, som buro bärstolen, och lämnat juden och hans dotter kvar där utan medel att försvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0132.html
