- Project Runeberg -  Ivanhoe /
144

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då den muntre prästen sålunda blifvit uppfriskad och nykter,
svingade han sin tunga staf öfver hufvudet med tre fingrar, som
om den varit ett rör, och utbrast: »Hvar äro de usla röfvarena,
som släpa bort flickor mot deras vilja? Må den lede satan flyga
bort med mig, om jag inte är karl till att mäta mig med ett dussin
af dem.»

»Svär du, helige klerk?» sade den svarte riddaren.

»Klerktiteln kan du behålla för dig själf», svarade den
förvandlade prästen. »Vid S:t Georg och draken, jag är inte munk längre än medan jag har min kåpa på kroppen. Då jag har fått min gröna jacka på mig, dricker jag och svär och nojsar med töserna så godt som någon jägare i West Riding.»

»Kom nu, du präst!» sade Locksley. »Och håll munnen! Du
larmar som ett helt kloster på en helgafton, då pater-abboten har gått till sängs. Kom ni också, godt folk, stå inte här och prata ... kom med, hör ni, vi måste samla hela vår styrka, och ändå bli vi ganska få, i fall vi måste storma Reginald Front-de-Boeufs borg. Framåt och låt oss inte spilla tiden.»

TJUGONDE KAPITLET.



Medan dessa förberedande åtgärder vidtogos till Cedrics och
hans följeslagares bästa, skyndade de beväpnade män, som fört bort dem, till den fasta borgen, där de ämnade hålla dem fångna. Men slutligen föll mörkret på, och stigmännen tycktes endast känna ofullständigt till vägarna i skogen. De nödgades rasta långa stunder, och en eller ett par gånger måste de vända om, för att finna den rätta riktningen. Sommarmorgonen hade grytt, innan de kunde fortsätta färden med full visshet om, att de befunno sig på den rätta vägen. Men med dagens ljus vände tilliten tillbaka, och tåget drog nu raskt framåt. Mellan de bägge anförarne fördes följande samtal:

»Det är på tiden, att ni lämnar oss, riddar Maurice», sade
tempelherren till de Bracy, »för att förbereda den andra delen af ert mysterium. Nu skall ni ju till att spela den befriande riddaren.»

»Jag har besinnat mig», sade de Bracy, »jag lämnar er inte,
förr än bytet lyckligt och väl anländt till Front-de-Boeufs borg. Där skall jag visa mig för lady Rowena i min egen skepelse och lita på, att hon ursäktar den våldshandling, jag gjort mig skyldig till, på grund af min brinnande kärlek.»

»Och hvad är det, som föranledt er att ändra er plan, de Bracy?» frågade tempelherren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free