Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter att ha blifvit afväpnade, bort till en annan del af borgen, och man nekade till och med Rowena den tröst, hon kunde ha haft af sin tärna Elgithas närvaro.
Det rum, där de anglosaxiska höfdingarne inspärrades, användes visst nu mera som ett slags vaktrum, men hade fordom varit borgens förnämsta sal.
Cedric gick af och an i rummet, upptagen af vredgade tankar
på förgångna dagar och nutiden, medan hans olyckskamrats slöhet, som på honom utöfvade samma verkan som tålamod och en filosofisk lifsuppfattning, skyddade honom mot allt annat än ögonblickets obehag, och så föga kände han till och med dem, att han endast då och då väcktes till ett svar, då Cedric lidelsefullt vände sig till honom.
»Ja», sade Cedric hälft för sig själf, hälft till Athelstane, »det var just i denna sal min far höll gästabud med Torquil Wolfganger, då han hade den tappre och olycklige Harold som gäst, när han drog ut mot normanderna, som hade slagit sig samman med upprorsmannen Tosti. Det var i denna sal Harold gaf sin upproriske broders sändebud det högsinnade svaret. Ofta har jag hört min far bli varm, då han berättade därom. Tostis sändebud fördes in, fastän detta stora gemak knappt kunde rymma den talrika skaran
af ädla anglosaxiska höfdingar, som tömde bägarna med det blodröda vinet omkring sin konung.»
»Jag hoppas», sade Athelstane, på hvilken denna del af hans väns uttalanden gjorde ett visst intryck, »att de inte glömma att skicka oss litet vin och mat till middagen — vi fingo knappt andrum att stilla vår hunger, och jag mår aldrig riktigt bra af maten, då jag äter strax efter det jag stigit af hästen, ehuruväl läkarne anbefalla detta.»
»Det är spilld tid», mumlade Cedric förargad, »att tala till honom om annat än som rör hans aptit.»
Medan anglosaxaren var upptagen af dessa pinsamma
betraktelser, gick fängelsedörren upp, och in trädde en taffelmästare, bärande i handen den hvita staf, som var tecknet på hans värdighet. Denne viktige person gick med afmätta steg inåt rummet, följd af fyra svenner, som buro ett bord fullsatt med rätter, hvilkas åsyn och lukt tycktes vara en ersättning för Athelstane för alla de obehag han hade utstått. De personer, som passade upp vid måltiden, voro maskerade och insvepta i kappor.
»Hvad är det för komediantspel?» sade„Cedric. »Tror ni, att
vi äro okunniga om, hvems fångar vi äro, då vi äro i er herres borg? Säg honom», fortfor han, begagnande detta tillfälle till att öppna underhandlingar om sitt frigifvande, »säg er herre, Reginald Front-de-Boeuf, att vi ej veta någon orsak han kan ha till att undanhålla oss vår frihet, undantagandes hans olofliga åtrå efter att rikta sig på vår bekostnad. Säg honom, att vi vilja tillfredsställa hans roflystnad, liksom vi under liknande förhållanden skulle göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
