Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildade liksom en motvikt mot den knippa rostiga nycklar, som hängde på hans högra sida.
De svarta slafvar, som följde med Front-de-Boeuf, voro nu ej
längre klädda i sin präktiga dräkt, utan buro blusar och benkläder af groft lärft, och deras ärmar voro uppkaflade öfver armbågen liksom slaktarnes, då de skola till att förrätta sina sysslor i slakthuset. Hvar och en af dem hade i handen en liten korg, och då de inträdde i fängelsehålan, stannade de vid dörren, tills Front-de-Boeuf själf noggrant hade stängt den och vridit om nyckeln två gånger i låset.
Efter att ha vidtagit detta försiktighetsmått, gick han långsamt fram till juden, på hvilken han höll sin blick fästad, som om han ville förlama honom med den, så som några djur lära kunna göra med sitt byte. Det såg verkligen ut, som om Front-de-Boeufs mörka och onda blick hade något af denna trollska makt öfver hans olyckliga fånge. Juden satt med öppen mun och med ögonen fästade på den grymme baronen med en sådan stel, skräckslagen blick, att hans kropp rent af tycktes krympa ihop, medan han mötte den vilde normandens stirrande, giftiga ögon. Den olycklige Isaac hade icke blott icke kraft att resa sig och göra den djupa bugning, som hans ångest dref honom att göra, utan kunde ej ens ta af sig mössan eller yttra något bönfallande ord, så häftigt upprörd blef han vid den tanken, att han
hotades af tortyr och död.
Å andra sidan tycktes normandens ståtliga gestalt växa liksom örnens, som reser sina fjädrar, då han står i begrepp att slå ned på sitt värnlösa byte. Han stannade tre steg från den vrå, där den olycklige juden nu liksom krupit samman på minsta möjliga rum, och gaf en af slafvarne en vink att komma närmare. Den svarte drabanten steg fram, och i det han ur sin korg framtog en stor vågskål och flera vikter, lade han dem vid Front-de-Boeufs fötter och drog sig åter tillbaka på vördnadsfullt afstånd.
Dessa mäns rörelser voro långsamma och högtidliga, som om
deras själ tyngdes af en aning om grymhet och fasor. Front-de-Boeuf själf öppnade förhandlingarna genom att tilltala den olycklige fången på följande sätt:
»Du mest förbannade hund af en förbannad ras», sade han, i
det hans djupa, barska röst gaf eko under fängelsehvalfvet, »ser du denna vågskål?»
Den olycklige juden svarade ett sakta ja.
»I denna vågskål», sade den obarmhärtige baronen, »skall du väga till mig tusen skålpund silfver efter rikets lagstadgade mål och vikt.»
»Helige Abraham!» svarade juden, hvilken den hotande faran
gaf tillbaka talförmågan. »Har någon människa någonsin hört en sådan begäran? Hvem har någonsin, ens i en minnessångares
fantasier, hört talas om en sådan summa som tusen skålpund silfver? Hvilket mänskligt öga har någonsin blifvit välsignadt med åsynen af en så oerhörd skatt? Icke innanför Yorks murar, om du också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
