Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lita inte på det, Isaac», sade Front-de-Boeuf, »det skulle vara en farlig villfarelse. Tror du, att jag, som har sett en stad bli plundrad, i hvilken tusental af mina kristna landsmän omkommo genom svärd, vatten och eld, viker från mitt uppsåt för en eländig judes tjut och skrik? Eller tror du, att dessa svarta slafvar, som hvarken ha någon lag eller något fädernesland eller något samvete undantagandes deras herres vilja — som använda gift eller spjut eller
dolk eller rep vid hans minsta vink — tror du, att de skola ha barmhärtighet, de, som ej ens förstå det tungomål, hvarpå man ber därom? Var förnuftig, gamle man, lätta dig från en del af din öfverflödiga mammon, betala tillbaka i en kristens händer en del af hvad du förvärfvat genom det ocker du öfvat mot hans trosförvanter. Din slughet kan snart åter komma din slankiga pung att svälla, men hvarken läkare eller medikament kunna läka din svedda hud och ditt
brända kött, om du en gång lägges på dessa järnstänger. Betala din lösepenning, säger jag, och gläd dig åt, att du genom en sådan betalning kan bli fri från ett fängelse, hvars hemligheter endast få ha fått tillfälle att omtala. Jag vill inte spilla flera ord på dig — välj mellan din usla metall och ditt kött och blod, och som du väljer, så skall det bli.»
»Måtte då Abraham, Jakob och alla vårt folks fäder stå mig
bi», sade Isaac, »jag kan inte välja, ty jag har inte medel att uppfylla din oerhörda fordran.»
»Grip honom och kläd af honom, slafvar», sade riddaren, »och
låt hans folks fäder stå honom bi, om de kunna.»
Baronens hjälpare, som mera af hans blick än af hans ord
förstodo, hvad han befallde dem, trädde åter fram, lade handen på den olycklige Isaac, drogo upp honom från marken och väntade, hållande honom mellan sig, på den hårdhjärtade baronens nästa vink.
»Jag vill betala de tusen skålpunden silfver», sade han, »det vill säga», tillade han efter ett ögonblicks paus, »jag vill betala dem med mina bröders bistånd, ty jag måste tigga som en bettlare vid vår synagogas dörr, innan jag kan samla en så oerhörd summa. När och hvar skall den lämnas?»
»Här», svarade Front-de-Boeuf, »här skall den aflämnas — den
måste vägas, vägas och räknas upp på detta fängelsegolf. Tror du, att jag släpper dig ifrån mig, förr än jag är säker på din lösepenning?»
»Och hvilken säkerhet har jag för, att jag blir försatt i frihet, då lösepenningen är erlagd?»
»En normandisk adelsmans ord, du ockrare till slaf, en
normandisk adelsmans tro och lofven, renare än allt det guld och silfver du och hela din stam äger.»
Juden suckade djupt. »Skänk mig åtminstone», sade han, »jämte min egen frihet äfven mina reskamraters! De föraktade mig som en jude, men de hade ändå ömkan med mig i min förtviflan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
