154 (Ivanhoe)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det frågar jag inte efter!» sade juden, hvilken faderskärleken bragt till förtvifian. »Gör med mig hvad du vill! Min dotter är mitt kött och blod, tusen gånger kärare för mig än min egen kropp, som din grymhet hotar. Intet silfver ger jag dig, så vida jag inte kunde hälla ned det smält i din glupska hals — nej, inte en vitten ger jag dig, nazaren, om jag så därmed kunde frälsa dig från den eviga fördömelse, som hela ditt lif har förtjänat! Tag mitt lif, om du så vill, och erkänn sedan, att juden under sina marter ändå kunde besegra en kristen.»

»Det vilja vi se», sade Front-de-Boeuf, »ty vid det heliga korset, som är en styggelse för din förbannade stam, du skall komma att erfara alla de kval, som eld och stål kunna bereda. Drag kläderna af honom, slafvar, och bind fast honom på halstret.»

Trots den gamle mannens svaga motstånd hade saracenerna
redan ryckt det yttersta klädesplagget af honom och ämnade just kläda af honom alldeles, då tre hornstötar utanför borgen trängde ända ner i den mörka, afsides belägna fängelsehålan, och strax därefter hördes röster högljudt ropa på riddar Reginald Front de-Boeuf. Den grymme baronen, som ej gärna ville öfverraskas i sin djäfvulska sysselsättning, gaf slafvarne en vink att ge Isaac tillbaka kläderna, och då han lämnade fängelset med sina följeslagare, blef juden ensam kvar där för att tacka Gud för sin räddning eller för att jämra sig öfver sin dotters fångenskap och sannolika öde, allt efter som hans själfviska eller faderliga känslor fingo öfverhand.

TJUGUANDRA KAPITLET.

Det rum, dit lady Rowena blifvit förd, var utstyrdt med några klumpiga försök till konstnärlig utsmyckning och prakt, och att hon förts dit, kunde betraktas som ett särskildt bevis på aktning, som ej kom de andra fångarne till del.

Men Front-de-Boeufs hustru, för hvilken det ursprungligen
blifvit inredt, var död för länge sedan, och tidens tand och brist på tillsyn hade delvis förstört de få prydnader, hvarmed hennes smak hade sirat det. Bonaderna hängde på många ställen ner från väggarna eller också voro de blekta af solen eller trasiga och sönderfallna af ålder. Hur otrefligt det var, var det dock det gemak i borgen, som ansetts mest passande att mottaga den rika anglosaxiska
damen; och här öfverlämnades hon åt betraktelser öfver sitt öde, tills de i detta skändliga drama medverkande personerna gjort upp, hvilken roll hvar och en af dem skulle spela. Detta hade beslutats under ett krigsråd mellan Front-de-Boeuf, de Bracy och tempelherren,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ivanhoe/0154.html

		Ivanhoe / 154 (1902) Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|