Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Finns det ingen hjälp? Finns det ingen möjlighet att fly?
Rikt, rikt skall jag löna ditt bistånd.»
»Tänk inte på det. Härifrån kan man endast slippa bort genom
dödens port, och det dröjer länge, länge», tillade den gamla häxan och skakade på sitt gråa hufvud, »innan den öppnar sig för oss, Men det är ändå en tröst att tänka på, att vi lämna några kvar på jorden, som skola bli lika olyckliga som vi. Farväl, judinna! Antingen du är jude eller hedning, skall ditt öde bli detsamma, ty du har att göra med människor, som hvarken känna samvetsskrupler eller medlidande. Farväl, säger jag. Min tråd är spunnen färdig
— ditt arbete skall nu först begynna.»
»Stanna, stanna för Guds skull», sade Rebecka. »Stanna, om
också bara för att håna och förbanna mig — din närvaro är ändå alltid ett beskydd.»
»Själfva Guds moders närvaro skulle ej vara något beskydd»,
svarade den gamla. »Där står hon», och hon pekade på en groft snidad afbild af jungfru Maria. »Få se, om hon kan afvända det öde, som väntar dig.»
Medan hon talade så, lämnade hon rummet med ansiktet förvridet af ett hånskratt, som gjorde det ännu fulare. Hon stängde dörren i lås efter sig, och Rebecka hörde henne vid hvarje steg svära öfver den branta torntrappan, medan hon långsamt och med möda klättrade utför den.
Rebecka måste bereda sig på ett ännu förfärligare öde än
Rowena, ty hvilken sannolikhet fanns det för, att man skulle visa någon höfiighet eller vänlighet mot en kvinna af hennes förtryckta folkstam, om man också iakttog ett sken af vissa former mot en rik anglosaxisk dam? Den fördelen hade dock judinnan, att hon, tack vare den riktning, hvari hennes tankar ofta gingo, och den själsstyrka hon ägde af naturen, var bättre förberedd på att möta de faror, för hvilka hon var utsatt. Hon hade från sin första barndom haft en stark vilja och en skarp blick, och därför hade den prakt och rikedom, som hennes far utvecklade inom fyra väggar eller som hon såg i andra rika hebreers hus, ej kunnat göra henne blind för de osäkra förhållanden, hvarunder de åtnjöto dessa förmåner. Hennes nuvarande belägenhet kräfde hela hennes sinnesnärvaro,
och därför manade hon också fram den.
Det första hon gjorde var att undersöka kammaren, men den
gaf föga utsikter till flykt eller skydd. Den innehöll hvarken någon lönngång eller någon fallucka, och undantagandes det ställe, där den dörr, hon kommit in igenom, stötte till hufvudbyggnaden, tycktes den omgifvas af tornets runda yttermur. Det fanns ingen bom eller rigel invändigt på dörren. Det enda fönstret vette utåt en liten
platform uppe på tornet, som vid första ögonkastet ingaf Rebecka hopp om flykt, men hon upptäckte snart, att den ej stod i förbindelse med någon annan del af torntinnarna, i det den nämligen var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
