- Project Runeberg -  Ivanhoe /
161

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

isolerad altan. Det fanns därför intet annat hopp för henne än passiv viljekraft och den innerliga förtröstan till himlen, som är medfödd hos ädla och högsinnade karaktärer.

Fången skalf emellertid och skiftade färg, då det hördes steg i trappan, och dörren till rummet långsamt gick upp, och en reslig man, klädd som en af de stigmän, hvilka vållat deras olycka, långsamt trädde in och stängde dörren efter sig; hans mössa, som var neddragen öfver pannan, dolde den öfre delen af hans ansikte, och han höll sin mantel så, att den skylde resten. I denna dräkt och liksom redo att utföra en handling, öfver hvilken han själf blygdes, stod han inför den förfärade fången, men ehuru hans dräkt antydde, att han var en röfvare, tycktes han vara i förlägenhet för att ge tillkänna den afsikt, som fört honom dit, så att Rebecka, i det hon gjorde våld på sig, fick tid att förekomma hans förklaring. Hon hade redan tagit af sig två dyrbara armband och ett halsband, och dem skyndade hon sig att räcka den förmente fredlöse, i det hon helt naturligt trodde, att hon kunde vinna hans ynnest genom att tillfredsställa hans roflystnad.

»Tag dem, min vän», sade hon, »och var för Guds skull
barmhärtig mot mig och min gamle far! Dessa smycken äro dyrbara, men de äro dock föga värda i jämförelse med hvad han skulle ge, om vi kunde fria och oskadda lämna denna borg.»

»Palestinas sköna blomma», svarade den fredlöse, »dessa pärlor äro österländska, men de kunna ej i hvithet täfla med edra tänder; diamanterna blixtra, men de äro matta i jämförelse med edra ögon, och alltsedan jag gaf mig in på detta vilda yrke, har jag gjort det löftet att föredraga skönhet framför rikedom.»

»Gör inte så orätt mot dig själf, tag emot lösepenningen och
visa barmhärtighet! För guld kan du köpa dig nöjen — att
misshandla oss skulle endast vålla dig samvetsagg. Min far skall beredvilligt tillfredsställa dina djärfväste önskningar, och om du vill handla klokt, kan du med det byte du vinner från oss köpa dig återupptagande i det borgerliga samhället, vinna tillgift för begångna synder och befrias från nödvändigheten att begå nya.»

»Väl taladt», svarade den fredlöse på franska, då han sannolikt fann svårt att på anglosaxiska fortsätta ett samtal, som Rebecka hade börjat på detta språk, »men vet, sköna lilja från Bacas dal, att din far redan är i händerna på en mäktig alkemist, som till och med förstår att förvandla de rostiga stängerna på ett fängelses eldstad till guld och silfver. Den ärevördige Isaac befinner sig i en destillerkolf, där man skall destillera ur honom allt hvad han har kärt, utan att jag behöfver hjälpa till med mina böner. Din lösepenning måste betalas med kärlek och skönhet, och i intet annat mynt vill jag mottaga den.»

»Du är ingen fredlös», svarade Rebecka äfvenledes på franska, »ingen fredlös skulle ha afslagit sådana anbud. Ingen fredlös i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free