- Project Runeberg -  Ivanhoe /
163

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall mitt språk bli segrarens. Du är fånge tack vare min båge och mitt spjut, min vilja undergifven efter alla nationers lagar, och jag ämnar inte vika en tum från min rätt eller underlåta att taga med våld, hvad du nekar mina böner.»

»Tillbaka!» sade Rebecka. »Tillbaka! Och hör mig, innan du
inlåter dig på att begå en dödssynd! Min styrka kan du
visserligen öfverväldiga, ty Gud har skapat kvinnan svag och öfverlåtit hennes försvar åt mannens högsinthet. Men jag skall ropa ut din nedrighet, tempelherre, från den ena ändan af Europa till den andra. Jag vill af dina bröders öfvertro vinna, hvad deras medlidande kanske skulle neka mig. Din orden skall få veta, att du som en kättare har syndat med en judinna. De, som ej bäfva för ditt brott, skola anse dig förbannad, emedan du vanärat det kors du bär genom att eftersträfva en dotter af mitt folk.»

»Du har ett skarpt förstånd, judinna», svarade tempelherren,
som väl visste, att det hon sade var sant, och att hans ordens regler på det eftertryckligaste sätt och under hotelse med svåra straff fördömde en sådan kärlekshandel med den han nu eftertraktade, och att i några fall till och med utstrykning ur orden hade varit en följd däraf, — »du har ett skarpt förstånd», sade han, »men högljudd måste din klagan vara, om den skall höras ut öfver denna borgs järnmurar; innanför dem dör allting bort lika tyst, både
jämmer, klagan, anropande af rättvisan och skrik om hjälp. Blott en sak kan rädda dig, Rebecka. Finn dig i ditt öde — antag vår religion, och du skall gå härifrån i sådan prakt, att mången normandisk dam både i lyx och skönhet skall nödgas ge vika för den, som älskas af den bästa lansen bland templets försvarare.»

»Finna mig i mitt öde!» sade Rebecka. »Barmhärtige Gud,
och hvilket öde! Antaga din religion! Hvad kan det vara för en religion, som har en sådan niding bland sina bekännare? Du den bästa lansen bland tempelherrarne? Fege riddare! Menedige präst! Jag föraktar dig och jag trotsar dig. Abrahams löftes Gud har öppnat en utväg för sin dotter, till och med från denna afgrund af nesa!»

I det hon sade dessa ord, slog hon upp det förgallrade fönstret, som ledde till altanen, och ett ögonblick därefter stod hon på själfva brädden af balustraden utan det ringaste värn mellan henne och det svindlande djupet under henne. På ett sådant förtvifladt steg var Bois-Guilbert ej beredd, ty hittills hade hon stått alldeles orörlig, och han fick därför hvarken tid att ställa sig i vägen för henne eller att hejda henne. Då han gjorde min af att närma sig, utbrast hon: »Stanna där du är, stolte tempelherre, eller träd närmare, som du själf vill! Blott en fot närmare, och jag störtar mig ner i afgrunden. Min kropp skall hellre krossas till en oformlig massa på borggårdens stenar, än den blir ett offer för din råa lusta!»
Medan hon sade detta, slog hon ihop sina händer och sträckte
dem upp mot himlen, som om hon anropade om nåd för sin själ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free