Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort dem. Till anförarne för denna brokiga här öfverlämnades nu tempelherrens bref.
Man vände sig genast till kaplanen för att få dess innehåll uttydt.
»Vid S:t Dunstans krokstaf», sade denne ärevördige Herrans
tjänare, »som har drifvit in flera får i fållan än något annat helgons i paradiset, svär jag er, att jag inte kan tyda dessa kråkfötter, som öfvergå mitt förstånd, antingen det nu är franska eller arabiska.»
Han räckte därför brefvet till Gurth, som förargad skakade på hufvudet och lät det gå vidare till Wamba. Narren tittade på hvart och ett af papperets fyra hörn med den grimas af spelad klyftighet, som en markatta vanligen visar vid ett sådant tillfälle, slog därpå en kullerbytta och räckte brefvet till Locksley.
»Om de långa bokstäfverna vore bågar och de korta
bokstäfverna pilar, kunde jag kanske förstå mig något på saken», sade den hederlige jägaren, »men som det nu är, är brefvets mening lika säker för mig som den hjort, som är tre mil borta.»
»Då måste jag väl vara klerk», sade den svarte riddaren, och i det han tog brefvet från Locksley, läste han först igenom det själf och förklarade sedan dess innehåll på anglosaxiska för sina bundsförvanter.
»Afrätta den ädle Cedric!» utbrast Wamba. »Vid det heliga
korset, ni måste ta miste, herr riddare.»
»Nej, min hederlige vän», svarade riddaren, »jag har tydt orden, som de äro nedskrifna här.»
»Vid S:t Thomas af Canterbury», sade Gurth, »då skola vi
intaga borgen, om vi så skola rifva ned den med våra händer.»
»Vi ha ingenting annat att rifva ned den med», sade Wamba,
»men mina lämpa sig inte riktigt för att rifva i kvadersten och kalk.»
»Det är bara ett försök att vinna tid», sade Locksley, »de våga inte öfva ett dåd, för hvilket jag kunde kräfva ett fruktansvärdt straff.»
»Jag ville önska, att det funnes en bland oss», sade den svarte riddaren, »som kunde få tillträde till borgen och skaffa oss underrättelse om, hur det står till hos de belägrade. »Jag tycker, att då de begärde att få en biktfader till sig, kunde den fromme eremiten genast utöfva sitt heliga kall och skaffa oss de upplysningar vi önska.»
»Må den lede ta er och ert råd!» sade den fromme eremiten.
»Jag vill låta er veta, riddar Latmask, att då jag aflägger min munkkåpa, lägger jag därmed också bort min prästerliga värdighet, min fromhet, ja till och med mitt latin, och då jag är klädd i min gröna tröja, kan jag lättare fälla tjugu hjortar än bikta en kristen.»
»Jag är rädd för», sade den svarte riddaren, »jag är högeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
