- Project Runeberg -  Ivanhoe /
173

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rädd för, att det inte finns någon här, som vid detta tillfälle har de nödvändiga förutsättningarna för att åtaga sig en biktfars roll.»

Alla sågo på hvarandra och tego.

»Jag ser», sade Wamba efter en kort paus, »att narren
fortfarande måste vara narren och våga sitt skinn i ett företag, som klokt folk drar sig för. Ni ska veta, mina kära kusiner och landsmän, att jag gick med brun kåpa, innan jag fick narrdräkt, och uppfostrades till att bli munk, innan jag fick en hjärninflammation, som endast lät mig behålla så mycket förstånd, att jag kunde bli
narr. Jag hoppas, att jag med tillhjälp af den fromme munkens kåpa och den prästerliga värdighet, helighet och lärdom, som äro insydda i dess hätta, skall befinnas duglig att bringa både timlig och andlig tröst till vår vördade herre Cedric och hans olyckskamrater.»

»Har han tillräckligt mycket förstånd, tror du?» sade den svarte riddaren till Gurth.

»Det vet jag inte», sade Gurth, »men har han det inte, så är
det första gången han har saknat klokhet till att begagna sig af sin narraktighet.»

»Tag då på dig kåpan, min vän», sade riddaren, »och låt din
herre sända oss en berättelse om tillståndet i borgen. Deras antal måste vara ringa, och jag håller fem mot ett på, att vi kunna skaffa oss inträde genom ett plötsligt och djärft angrepp. Men tiden går — ge dig af!»

»Och under tiden», sade Locksley, »skola vi omringa borgen så att inte så mycket som en fluga skall kunna föra bud därifrån. Och nu, min vän», fortfor han, i det han vände sig till Wamba, »kan du försäkra dessa tyranner, att allt det våld de öfva mot sina fångar skall strängt återgäldas på dem själfva.»

»Pax vobiscum (frid vare med eder)!» sade Wamba, som nu var insvept i sin munkkåpa.

Därmed efterapade han en munks högtidliga och afmätta gång
och hållning och begaf sig bort för att utföra sitt värf.

TJUGUFEMTE KAPITLET.



Då narren, klädd i eremitens kåpa och hätta och med hans
knutrep om lifvet, stod utanför porten till Front-de-Boeufs borg,
frågade vakten honom efter hans namn och ärende.

»Pax vobiscum», svarade narren, »jag är en ringa broder af
den helige Franciscus’ orden, som kommer hit för att förrätta min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free