- Project Runeberg -  Ivanhoe /
178

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

narrmössa hänga i salen på Rotherwood till minne af, att jag kastade bort mitt lif för min herre som en trogen ... narr.»

Det sista ordet uttalades med ett slags dubbelmening midt
emellan skämt och allvar. Cedric hade tårar i ögonen.

»Ditt minne skall bevaras», sade han, »så länge trohet och
hängifvenhet hållas i ära här på jorden. Men om det inte vore för att jag hoppas finna utväg att rädda Rowena och dig, Athelstane, och äfven dig, min stackars Wamba, skulle du inte kunna öfvertala mig att lyda ditt råd.»

De bytte därefter dräkt, men plötsligt fick Cedric ett nytt tvifvel.

»Jag kan intet annat språk än mitt eget», sade han, »och ett
och annat ord af deras tillgjorda normandiska. Hur skall jag kunna uppträda som munk?»

»Hela trollkonsten ligger i två ord», svarade Wamba. »Pax
vobiscum
är tillräckligt som svar på alla frågor. Antingen ni kommer eller går, äter eller dricker, utdelar välsignelser eller förbannelser, reder ni er bra med pax vobiscum. Det är af samma nytta för en munk som en kvastkäpp för en häxa eller en trollstaf för en trollkarl. Säg det bara så här, i djup, graflik ton: pax vobiscum! — så är det oemotståndligt. Vakter och fångfogdar, riddare och svenner, fotfolk och ryttare, på alla verkar det som en trollformel. Jag tror, att om de föra ut mig för att hänga mig i morgon — som jag för resten tviflar på att de kunna göra —, så skall jag försöka, hvad verkan det
har på den, som skall utföra domen.»

»I så fall skall jag snart bli munk — pax vobiscum», sade hans herre. »Jag hoppas, att jag nog skall komma ihåg denna lösen. Farväl, ädle Athelstane, och farväl, min stackars vän, hvars hjärta kunde vara tillräcklig ersättning för ett ännu svagare hufvud; jag skall rädda er eller komma tillbaka och dö med er.»

»Farväl, onkel», sade Wamba, »och kom ihåg pax vobiscum

Med denna förmaning begaf Cedric sig ut på sin vandring, och
det dröjde ej länge, förr än han fick tillfälle att pröfva, hvad kraft det låg i den trollformel hans narr hade prisat för honom som oemotståndlig. I en låg, mörk, hvälfd gång, genom hvilken han sökte finna väg till borgens riddaresal, hejdades han af en kvinnlig skepnad.

»Pax vobiscum!» sade den falske munken och försökte ila förbi, då en mjuk stämma svarade: »Et vobis — quæso, domine reverendissime, pro misericordia vestra

»Jag är litet lomhörd», sade Cedric på anglosaxiska och
mumlade för sig själf: »Må den lede ta narren och hans pax vobiscum! Jag har förlorat mitt kastspjut vid första kastet.»

Det var emellertid ej på den tiden något ovanligt, att en präst var döf på sitt latinska öra, och det visste den person, som nu tilltalade Cedric, mycket väl.

»Jag ber er, fromme fader», svarade hon på sitt eget språk,
»att ni af kärlek till nästan vill vara god och bringa en sårad fånge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free