Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUSJÄTTE KAPITLET.
Då Urfried med rop och hotelser drifvit Rebecka tillbaka till den kammare, hvarifrån hon gått bort, förde hon Cedric mot hans vilja in i ett litet rum, hvars dörr hon sorgfälligt stängde. I det hon därefter ur ett skåp framtog en kanna vin och två bägare, satte hon dem på bordet och sade i en ton, som om hon snarare uttalade ett faktum än gjorde en fråga: »Du är anglosaxare, fromme fader. Neka inte», fortfor hon, då hon såg, att Cedric ej gjorde sig någon brådska att svara; »mitt modersmål klingar ljuft i mina öron, fastän jag sällan hör det annat än af olyckliga och förtryckta lifegna, som de stolta normanderna ålägga de lägsta trälsysslor i detta hus. Du är anglosaxare, fromme fader, och en fri man, frånsedt att du är Guds tjänare. Ditt tal klingar ljuft i mitt öra.»
»Besöka då aldrig anglosaxiska präster denna borg? Det tycks
mig vara deras plikt att trösta landets förtryckta barn.»
»De komma ej hit — eller om de komma, vilja de hellre dricka
vid sina förtryckares bord än höra på sina landsmäns suckar och klagan — så berättar åtmistone ryktet, själf har jag ej mycket att säga därom. Denna borg har ej på tio år upplåtit sin port för någon annan präst än den försupne normandiske kaplanen, som deltog i Front-de-Boeufs nattliga dryckeslag, och han har för längesedan gått att aflägga räkenskap för sin förvaltning. Men du är anglosaxare, en anglosaxisk präst, och jag har en fråga att göra dig.»
»Jag är anglosaxare», svarade Cedric, »men för visso ovärdig
att kallas präst. Låt mig fortsätta min väg; jag svär, att jag skall komma tillbaka eller sända hit en af våra fromma fäder, som är värdigare att höra ert skriftemål.»
»Dröj litet», sade Urfried, »den röst, som du nu hör, skall snart tystas af den kalla jorden, och jag vill ogärna stiga ned i den, så syndig som jag har left här. Men vin måste ge mig kraft att förtälja min rysliga historia.» Hon skänkte i en bägare och drack med hemsk begärlighet, som om hon nödvändigt ville tömma bägaren ända till sista droppen. »Det bedöfvar», sade hon och såg upp, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0180.html
