Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människokärlek ville helst ha stannat vid Ashby eller ville på sin höjd ha låtit den sårade kristne stanna för att vårdas i det hus, där han nu bodde, med ett löfte till den hebré, det tillhörde, att han skulle bestrida alla omkostnader. Häremot anförde Rebecka emellertid många skäl, af hvilka vi endast skola omtala två, som hade särskild
betydelse för Isaac. Det ena var, att hon ej på några villkor ville lämna flaskan med den kostliga balsamen i händerna på någon annan läkare, ens af hennes egen stam, för att ej den värdefulla hemligheten skulle röjas; det andra var, att den sårade riddaren, Wilfred af Ivanhoe, åtnjöt särskild ynnest hos kung Richard Lejonhjärta, och att Isaac, som hade försett hans bror Johan med pengar
till att främja hans upproriska syften, i händelse kungen kom tillbaka, var i stort behof af en mäktig beskyddare, som åtnjöt Richards gunst.
»Du talar sanning, Rebecka», sade Isaac, i det han böjde sig
för dessa starka argument.
Först långt fram på aftonen kom Ivanhoe till medvetande.
Han vaknade ur en orolig slummer med sådana förvirrade intryck, som man vanligen har, då man hämtar sig från ett medvetslöst tillstånd. En stund var han ur stånd att noga erinra sig de omständigheter, som gått före hans fall på torneringsbanan, eller att få något sammanhang i de händelser, hvari han den föregående dagen deltagit. En känsla af sveda och smärta i förening med stor svaghet och mattighet blandades med minnet af utdelade och mottagna
hugg — hästar, som störtade lös på hvarandra, kastande öfver ända och själf omkullvältade — rop och vapenbrak och en förvirrad kamps larmande tumult. En ansträngning att dra sängomhänget åt sidan lyckades, fastän den försvårades af smärtan i hans sår.
Till sin stora öfverraskning befann han sig i ett präktigt
utstyrdt rum, där det emellertid var hyenden att hvila på i stället för stolar; äfven i andra hänseenden hade det så mycket österländskt i hela sin prägel, att han började undra, om han ej under sin sömn blifvit förd tillbaka till Palestina. Detta intryck stegrades, då väggbonaden öppnade sig och en kvinna, klädd i en dyrbar dräkt, hvars snitt var mera österländskt än europeiskt, sakta inträdde genom den dörr, som doldes af bonaden, och åtföljdes af en mörkhyad tjänare.
Då den sårade riddaren ville tilltala den sköna synen, ålade hon honom tystnad genom att lägga ett finger på sina röda läppar, medan tjänaren närmade sig honom och blottade Ivanhoes sida, hvarefter den sköna judinnan förvissade sig om, att förbandet satt kvar på sin plats och att det ej var någon fara med såret. Hon utförde sin syssla med en behagfull och värdig naturlighet och blygsamhet, som till och med i mera civiliserade tider skulle ha fråntagit den
allt hvad som kunde synas anstötligt för kvinnlig finhet och takt. Tanken på, att en så ung och vacker kvinna tog sig för att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
