- Project Runeberg -  Ivanhoe /
200

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet - Tjuguåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vård öfverlämnad åt Urfried eller Ulrica. Men hon, hvars hjärna
glödde vid minnet af liden oförrätt och hoppet om hämnd, lät gärna
förmå sig att åt Rebecka öfverlåta omsorgen om sin patient.

*


TJUGUÅTTONDE KAPITLET.



Farans ögonblick är ofta också ett ögonblick, då hjärtat öppnar sig och välviljan och hängifvenheten få fritt spelrum. Då Rebecka åter befann sig vid Ivanhoes sida, förvånade hon sig öfver den häftiga glädje hon erfor och det i en stund, då allt rundt omkring dem var fara, om icke förtviflan. Då hon kände på hans puls och frågade, hur han mådde, var det en mjukhet både i hennes beröring och hennes ton, som tydde på ett varmare deltagande än hon själf
skulle ha velat frivilligt lägga i dagen. Ivanhoe svarade, att han kände sig starkare än han hade väntat — »tack vare er hjälpsamma skicklighet, kära Rebecka», sade han.

»Han kallar mig kära Rebecka», sade den unga flickan till sig själf, »men det är i en kall och likgiltig ton, som föga
öfverensstämmer med detta ord. Hans stridshäst, hans jakthund äro honom kärare än den föraktade judinnan.»

»Min själ», fortfor Ivanhoe, »lider mera af oro än min kropp
af smärta. Af yttranden från de män, som nyss passat mig upp, erfor jag, att jag är fånge, och i fall jag dömer rätt om den starka, hesa röst, som nyss dref dem härifrån till någon krigstjänst, befinner jag mig i Front-de-Boeufs borg — hur skall i så fall detta sluta, och hur kan jag beskydda Rowena och min far?»

»Han nämner ej juden eller judinnan», tänkte Rebecka, »men
hvad äro vi också för honom, och hur rättvist straffas jag ej af himlen för att jag låter mina tankar dröja hos honom?» Efter denna korta själfförebråelse skyndade hon sig att ge Ivanhoe de upplysningar hon förmådde, men de bestodo endast i, att tempelherren Bois-Guilbert och baron Front-de-Boeuf förde befälet i borgen och att den belägrades, men af hvem visste hon icke. Hon tillade, att det var en kristen präst i borgen, som möjligen visste bättre besked.

»En kristen präst!» sade riddaren glad. »Hämta hit honom,
Rebecka, om ni kan — säg, att en sjuk man åtrår hans andliga
bistånd — säg hvad ni vill, men för honom hit. Någonting måste jag göra eller försöka, men hur kan jag fatta något beslut, innan jag vet, hur det står till utanför?»

Enligt Ivanhoes önskan gjorde Rebecka det försök att föra in
Cedric i den sårade riddarens kammare, hvilket, som vi redan ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free