Ivanhoe / 204 (1902) Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ingenting annat än ett moln af pilar, som flyga så tätt, att de blända mina ögon och dölja de bågskyttar, som afskjuta dem.»

»Detta kan inte fortgå», sade Ivanhoe. »Om de inte rycka raskt fram, för att ta borgen med storm, kunna pilar blott uträtta föga mot stenmurar och fästningsverk. Se efter riddaren med hänglåset, vackra Rebecka, och se till, hvad han företar sig, ty sådan anföraren är, sådana skola också hans män vara.»

»Jag ser honom inte.»

»Fege pultron! Lämnar han rodret i sticket, då vinden blåser
starkast?»

»Han viker inte! Nu ser jag honom; han för en skara tätt in
under den yttre pallisaden vid utanverket. De rifva upp pålar och pallisader, de hugga ned förskansningarna med yxor. Hans höga, svarta fjäderbuske sväfvar öfver det täta myllret som en korp öfver den liktäckta valplatsen. De ha gjort en bresch i förskansningen — de storma in — de kastas tillbaka! Front-de-Boeuf anför försvararne, jag ser hans kämpagestalt resa sig öfver mängden. De storma åter
breschen, och de kämpa man mot man. Jakobs Gud! Det är, som
då två brusande strömmar mötas — som en kamp mellan två haf,
framdrifna af motsatta vindar.»



Hon vände bort sitt hufvud från fönstret, som om hon ej längre kunde uthärda en så förfärlig syn.

»Se ut igen, Rebecka», sade Ivanhoe, som missförstod orsaken
till, att hon drog sig tillbaka. »Bågskjutningen måste någorlunda ha upphört, efter de nu kämpa man mot man. Se ut igen, nu är det mindre fara.»

Rebecka såg åter ut, och nästan ögonblickligen utropade hon:
»I lagens heliga profeter! Front-de-Boeuf och den svarte riddaren kämpa med hvarandra i breschen under vilda rop från deras män, som med spänning iakttaga kampens gång. O Gud, kämpa med för de förtryckta och fångna!» Därpå uppgaf hon ett högt rop: »Han är fallen! Han är fallen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>