Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika kallblodigt som en råbock. Han träffade hvarje nitnagel i min rustning med en af sina långa pilar, och de hamrade mot mina refben lika samvetslöst, som om mina ben varit af järn. Om jag inte haft en spansk pansarskjorta under mitt bröstharnesk, hade jag snart varit expedierad.»
»Men ni bibehöll er post? Vi förlorade utanverket på vår sida.»
»Det är en svår förlust. Bönderna skola där få betäckning
till att angripa borgen på närmare håll, och om man inte är på sin vakt, kunna de bemäktiga sig något obevakadt hörn af ett torn eller komma in genom något bortglömdt fönster och sålunda storma lös på oss. Vi äro för fåtaliga att kunna försvara hvarje punkt, och folket klagar öfver, att de inte kunna visa sig någonstädes, utan att det skickas lika många pilar mot dem som mot en skottafla i byn på en helgdagsafton. Front-de-Boeuf ligger ju också för döden, så
att vi få ej mera hjälp af hans tjurhufvud och råa styrka. Hvad tycker ni, riddar Brian, vore det inte bättre att göra en dygd af nödvändigheten och sluta förlikning med de banditerna genom att utlämna våra fångar?»
»Hvad?» utbrast tempelherren. Utlämna våra fångar och stå
där med skammen som tappra hjältar, hvilka nog vågade ett
nattligt öfverfall för att fånga värnlösa resande, men inte kunde försvara en starkt befästad borg mot en hoprafsad skara fredlösa, anförd af svinaherdar, narrar och mänsklighetens utskum! Blygs ni inte för ert råd, Maurice de Bracy? Spillrorna af denna borg skola störta samman öfver min kropp och min skam, hellre än att jag går in på en så lumpen och vanärande förlikning.»
»Låt oss då gå upp på murarna», sade de Bracy i likgiltig ton. »Antingen vi skola lefva eller dö, skall ni få se Maurice de Bracy i dag visa sig som en man af ädel börd.»
»Till murarna!» svarade tempelherren, och de gingo bägge två
upp på murtinnarna för att till borgens försvar uträtta allt hvad erfarenheten kunde bjuda och mannamodet utföra. De blefvo lätt ense om, att den punkt, där faran var störst, var den midtför utanverket, som angriparne bemäktigat sig. Borgen var visserligen skild från utanverket af grafven, och det var omöjligt, att belägrarne
kunde angripa bakporten, som låg midt för utanverket, utan att öfvervinna detta hinder, men det var både tempelherrens och de Bracys åsikt, att belägrarne, i fall de leddes med samma klokhet, som deras anförare redan ådagalagt, skulle söka genom ett fruktansvärdt angrepp dra försvararnes hufvudsakliga uppmärksamhet bort till denna punkt och göra förberedelser att begagna sig af hvarje försummelse, hvartill försvararne möjligen kunde göra sig skyldiga
på någon annan punkt.
Emellertid låg den belägrade och hotade borgens herre på sin
säng, marterad af kroppslig smärta och andliga kval. Han hade ej den vanliga tillflykten för bigotta personer i denna vidskepliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
