Ivanhoe / 210 (1902) Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tid, då de flesta voro vana att godtgöra sina brott genom gifmildhet mot kyrkan, i det de på detta sätt döfvade samvetsångesten med föreställningar om försoning och syndaförlåtelse. Men bland den hårde och snikne Front-de-Boeufs laster var girigheten den mest framstående, och han ville hellre trotsa kyrkan och de andliga än af dem tillköpa sig absolution för skatter och ägodelar.

Men det ögonblick var nu kommet, då jorden och alla dess
skatter försvunno för hans ögon och då den vilde baronens hjärta,

»Jag är din onda ängel, Reginald Front-de-Boeuf», svarade rösten.

fastän hårdt som den undre kvarnstenen i en kvarn, greps af fasa, då han stirrade ut i framtidens öde mörker.

»Hvar äro nu de där prästhundarna», brummade baronen, »som
sätta så högt pris på sitt gyckelspel? Säg till tempelherren, att han skall komma hit — han är präst och kan måhända göra något. Nej, nej, lika gärna kan jag bikta för djäfvulen som för Brian de Bois-Guilbert, som hvarken frågar efter himmel eller helvete. Jag har hört gammalt folk tala om bön — böner, som de själfva bedja — sådana behöfva inte smickra eller muta de falska prästerna. Men
jag — jag vågar inte!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>