Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Upplefver Reginald Front-de-Boeuf», sade en bruten och
hväsande stämma tätt invid hans säng, »den stunden, då han måste säga, att det finns något, som han inte vågar?»
Front-de-Boeufs onda samvete och öfverretade nerver gjorde,
att han i detta sällsamma afbrott af hans monolog hörde en röst från en af de dämoner, som enligt den tidens öfvertro omringade döende människors läger för att splittra deras tankar och vända dem bort från de betraktelser, som gällde deras eviga väl. Han ryste till, men hämtade sig snart och utbrast: »Hvem är där? Hvem är du, som vågar upprepa mina ord i en ton som nattugglans? Stig fram, så att jag kan se dig!»
»Jag är din onda ängel, Reginald Front-de-Boeuf», svarade
rösten.
»Låt mig se dig i din lekamliga gestalt, i fall du verkligen är en djäfvul», sade den döende riddaren. »Tro inte, att jag blir rädd för dig. Vid det eviga helvetet, om jag blott kunde kämpa med de fasor, som omge mig, så som jag har gjort med jordiska fasor, skulle hvarken himmel eller helvete någonsin kunna säga, att jag bäfvat för kampen.»
»Tänk på dina synder, Reginald Front-de-Boeuf», sade rösten,
som nästan hade en spöklik klang, »på uppror, på rof, på mord! Hvem eggade den tygellöse Johan till krig mot hans gråhårige fader, mot hans högsinnade broder?»
»Antingen du är troll eller präst eller den onde i egen person», svarade Front-de-Boeuf, »så är det en fördömd lögn! Det var inte jag, som eggade Johan till uppror — inte jag ensam —, det var femtio riddare och baroner, blomman af mellersta Englands grefskap — bättre män ha aldrig burit lans! Och skall jag stå till ansvar för det felsteg, som begåtts af femtio? Falske djäfvul, jag trotsar dig! Gå och hemsök inte mera mitt läger — låt mig dö i fred, om du är en dödlig — om du är en ande, så är din tid ännu icke kommen.»
»I fred skall du icke dö», svarade rösten, »till och med i döden skall du tänka på dina mord — på den jämmer, som har genljudit i denna borg — på det blod, som insugits af dessa golf.»
»Du kan inte skrämma mig med din elakhet», svarade
Front-de-Boeuf med ett hemskt, tvunget skratt. »Den otrogne juden — det var en Gudi behaglig gärning att göra med honom som jag gjorde, liksom man prisar män, som doppa sina händer i saracenernas blod. De anglosaxiska svinen, som jag har slaktat, voro fiender till mitt fädernesland, min släkt och min länsherre. Ha ha! Du ser, att det inte finns någon fläck på mitt harnesk. — Har du flytt, är du bragt till tystnad?»
»Nej, nedrige fadermördare!» svarade rösten. »Tänk på din
far! Tänk på hans död! Tänk på hans gillesal sölad med hans
blod — hans blod gjutet af sonens hand!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
