Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstharnesk — så rädda min gamle far, rädda denne sårade
riddare!»
»En riddare», svarade tempelherren med det för honom
egendomliga lugnet, »en riddare, Rebecka, måste finna sig i sitt öde, antingen det möter honom i skepnad af svärdet eller lågorna — och hvem bryr sig om, hur eller hvar en jude drabbas af sitt öde?»
»Grymme krigare», sade Rebecka, »hellre vill jag omkomma i
lågorna än mottaga räddning af er.»
»Du har intet val, Rebecka — en gång har du gäckat mig, men
aldrig har någon dödlig gjort det två gånger.»
Med dessa ord grep han den förfärade flickan, som fyllde luften med sina rop, och bar henne, trots hennes skrik och utan att fråga efter de hotelser Ivanhoe slungade efter honom, ut ur rummet. »Du templets hund», ropade Ivanhoe, »skamfläck för din orden, släpp denna kvinna! Du lömske förrädare Bois-Guilbert, det är Ivanhoe, som befaller dig det! Du eländige niding, jag skall se ditt
hjärteblod!»
»Jag skulle knappast ha funnit dig, Wilfred», sade den svarte riddaren, som i detta ögonblick inträdde i rummet, »om du inte hade ropat så högt.»
»Om ni är en sann riddare», sade Wilfred, »så tänk inte på
mig — förfölj den där röfvaren — rädda lady Rowena — sök upp
den ädle Cedric!»
»Ja, när deras tur kommer», sade riddaren med hänglåset i
skölden, »men du är först i tur.»
Därmed slog han armarna om Ivanhoe och bar bort honom lika
lätt, som tempelherren hade burit Rebecka. Han ilade med honom öfver till bakporten, och efter att där ha öfverlämnat sin börda till två bågskyttar, gick han åter in i borgen för att hjälpa till med de andra fångarnes befrielse.
Ett torn stod nu i ljusan låga, och flammorna slogo ut genom
fönster och skottgluggar. Men i andra delar af borgen hindrade de tjocka murarna och hvälfda taken ännu eldens utbredning, och där rasade människorna lika vildt som elden på andra håll. Belägrarne förföljde borgens försvarare från rum till rum och släckte i deras blod den hämndtörst, som länge hade besjälat dem gentemot tyrannen Front-de-Boeufs män. De fleste af besättningen gjorde motstånd till det yttersta — några få begärde pardon — ingen fick den. Luften
fylldes af jämmer och vapengny — golfven voro hala af döende
människors blod.
I denna förvirring ilade Cedric omkring för att söka efter
Rowena, medan den trofaste Gurth följde honom genom de kämpande skarorna och ej tänkte på sin egen säkerhet, utan endast bemödade sig att afvärja de hugg, som riktades mot hans herre. Den ädle anglosaxaren lyckades verkligen komma till det rum, där hans myndling befann sig, just som hon hade uppgifvit allt hopp om räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
