Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den heliga jungfrun välsigne och belöne er, för att ni satt ert lif på spel för de förtryckta. Skulle någon af er hungra, så kom ihåg, att Rowena har föda — skulle ni törsta, så har hon månget fat vin och godt öl — och om normanderna drifva er från dessa skogar, så har Rowena själf skogar, där hennes tappra befriare kunna ströfva fritt omkring, och aldrig skall någon fogde fråga, hvems pil som har fällt rådjuret.»
»Tack, ädla dam», sade Locksley. »Tack för mina vänner och
för mig själf. Men att ha fått rädda er är nog. Vi, som ströfva omkring i den gröna skogen, göra oss skyldiga till mången vild gärning, och lady Rowenas befrielse må gälla som en godtgörelse därför.»
Åter böjde Rowena på hufvudet och vände sedan om för att
rida bort, men då hon dröjde ett ögonblick, medan Cedric, som skulle följa med henne, likaledes tog afsked, befann hon sig oväntadt framför fången de Bracy. Han stod under ett träd försjunken i djupa tankar med armarna korslagda öfver bröstet, och Rowena hoppades kunna komma obemärkt förbi honom. Han såg emellertid upp, och då han blef henne varse, bredde sig en djup blygselns rodnad öfver hans vackra ansikte. Ett ögonblick stod han tveksam, sedan trädde han fram, fattade hennes gångare i tygeln och böjde
knä för henne.
»Vill lady Rowena värdigas kasta en blick på en fången riddare, en vanärad krigare?»
»Herr riddare», svarade Rowena, »vid företag sådana som edra
ligger ej skammen i att de misslyckas, utan i att de lyckas.»
Skamfull trädde de Bracy två steg tillbaka och lät damen rida förbi.
Innan de drogo bort, uttalade Cedric sin särskilda tacksamhet till den svarte riddaren och bad honom enträget följa med till Rotherwood.
»Cedric har redan gjort mig rik», sade riddaren, »han har lärt mig uppskatta värdet af anglosaxsisk tapperhet. Till Rotherwood skall jag komma, tappra anglosaxare, och det snart, men för närvarande hålla viktiga angelägenheter mig borta från edra salar. Då jag kommer dit, skall jag kanske be om en sådan gåfva, att till och med er gifmildhet skall bli satt på ett hårdt prof.»
»Den är beviljad, innan ni sagt ett ord», sade Cedric i det han gaf den svarte riddaren ett handslag, »den är redan beviljad, om det så gällde halfva min förmögenhet.»
»Sätt icke så lättsinnigt ert löfte i pant», sade riddaren med hänglåset i sin sköld; »jag vill emellertid hoppas, att jag får den gåfva jag kommer att be er om. Farväl emellertid.»
»Ja, låt oss nu komma i väg», sade Cedric. Rowena vinkade
behagfullt ett farväl till riddaren af hänglåset, anglosaxaren bad Gud vara med honom, och därefter redo de bort genom en bred uthuggning i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
