Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddare, händelsevis skulle vara stadd i betryck i någon skog mellan Trent och Tees, så blås tre toner i hornet, så här — så kan det nog hända, att ni finner hjälpare och undsättning.»
Han satte hornet för munnen och blåste om och om igen en
signal, tills riddaren hade lärt sig den.
»Tack för gåfvan, käcke bonde», sade riddaren, »och bättre hjälp än din och dina skyttars skulle jag aldrig söka, om jag så vore i den yttersta nöd.» Därpå blåste han signalen så att det klingade i skogen.
»Bra och tydligt blåst», sade höfdingen; »ni förstår er
sannerligen lika bra på jakt som på krig, ni har varit van att jaga hjort, det kan jag svärja på. Kamrater, lägg märke till denna signal; det är riddaren af hänglåset, som kallar, då den ljuder, och den, som hör den och inte skyndar för att hjälpa honom i hans nöd, honom skall jag låta piska ut ur vårt band med hans egen bågsträng.»
»Länge lefve vår anförare!» ropade skyttarne, »och länge lefve den svarte riddaren af hänglåset! Måtte han snart komma i behof af vår tjänst, så att han måtte se, hur villigt den erbjudes honom!»
Locksley grep sig nu an med att dela bytet, hvilket han utförde med den berömvärdaste opartiskhet. En tiondel af det hela lades åt sidan till kyrkan och fromma ändamål, därefter lades en del till en slags gemensam fond, en del afsattes åt änkorna och barnen efter de stupade eller till själamässor för dem, som ej hade lämnat efter sig några anhöriga. Resten delades mellan de fredlöse efter deras
rang och duglighet, och i alla förefallande tvifvelsmål afkunnades anförarens dom med stor skarpsinnighet och mottogs med obetingad lydnad. Den svarte riddaren var helt öfverraskad att se, att män, som lefde i ett laglöst tillstånd, icke desto mindre styrdes på ett så lagbundet och rättvist sätt, och allt hvad han såg styrkte hans
åsikt om anförarens rättskaffenshet och skarpa omdöme.
Då hvar och en tagit sin andel af bytet och medan
skattmästaren, ledsagad af fyra skyttar, förde den del, som tillhörde den gemensamma fonden, till något säkert gömställe, låg den kyrkan tillfallande delen ännu orörd.
»Jag ville önska», sade anföraren, »att vi kunde få
underrättelser om vår muntre kaplan; han har aldrig brukat vara borta, då välsignelse skulle läsas öfver maten eller då bytet skulle delas, och det är hans plikt att ta vara på denna tionde af vårt heliga företag. Det är en befattning, som kanske nog har hjälpt honom att öfverskyla några af de förseelser mot klosterreglerna han gjort sig skyldig till. Ett litet stycke härifrån har jag också som fånge en annan
from klosterbroder, och jag vill gärna ha munkens hjälp till att behandla honom på rätta sättet. Jag är rädd, att det gått illa för vår tappre präst.»
»Det skulle sannerligen vara mycket ledsamt, om så vore», sade riddaren af hänglåset, »ty jag står i tacksamhetsskuld till honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
