Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prins Johan bleknade, vacklade och grep tag i ryggen på en
ekbänk för att hålla sig uppe — ungefär som en man, som får en pil i bröstet.
»Du talar i yrsel, de Bracy», sade Fitzurse, »det kan inte vara möjligt.»
»Det är rena sanningen», sade de Bracy, »jag var hans fånge
och talade med honom.»
»Med Richard, säger du», fortfor Fitzurse.
»Med Richard», svarade de Bracy, »med Richard Lejonhjärta
— med Richard af England.»
»Och du var hans fånge?» sade Valdemar. »Han står alltså i
spetsen för en truppstyrka?»
»Nej, omkring honom var det endast några fredlösa bönder,
och de veta inte, hvem han är. Jag hörde honom säga, att han
nu skulle draga ifrån dem. Han gick endast med dem för att hjälpa dem att eröfra Torquilstone.»
»Ja», sade Fitzurse, »sådant är verkligen Richards sätt att vara — en äkta vandrande riddare är han, och han kommer fortfarande att flacka omkring på galna äfventyr, litande på sin egen arms styrka, medan hans rikes viktiga angelägenheter hvila och hans egen säkerhet är, i fara. Hvad ämnar du göra, de Bracy?»
»Jag? Jag erbjöd Richard mina friknektars tjänst, och han
afslog den. Jag ämnar föra dem till Hull, bemäktiga mig ett fartyg och inskeppa mig till Flandern. Under dessa oroliga tider kan en man, som det är ruter i, lyckligtvis alltid finna sysselsättning. Och du, Valdemar, vill du fatta lans och sköld och uppge din politik och draga med mig och dela det öde, som Gud sänder oss?»
»Jag är för gammal, Maurice, och jag har en dotter», svarade
Valdemar.
»Ge mig henne, Fitzurse, och jag skall dra försorg om henne,
som det anstår hennes rang, med tillhjälp af lans och stigbygel», sade de Bracy.
»Nej, nej», svarade Fitzurse, »jag skall söka tillflykt i Sankt Peters kyrka — ärkebiskopen är min fosterbror.»
Under detta samtal hade prins Johan så småningom vaknat ur
det slöhetstillstånd, hvari den oväntade underrättelsen hade försatt honom, och hade med uppmärksamhet lyssnat till det samtal, som ägde rum mellan hans anhängare. »De affalla från mig», sade han till sig själf, »de hålla inte mera fast vid mig än ett vissnadt blad vid grenen, då en vindpust blåser på den. — Vid alla helvetets djäflar! Kan jag inte själf hitta på råd, då jag öfverges af dessa
fega uslingar?» Han teg, och det var ett uttryck af diabolisk lidelse i det tvungna skratt, hvarmed han till sist afbröt deras samtal.
»Ha ha ha! I gode herrar, vid glorian kring den heliga
jungfruns panna, jag anser er för kloka män, käcka män, snarrådiga män, och ändå afstå ni ifrån rikedom, ära, glädje och gamman, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
