Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och gick. »Jude», fortfor den stolte gamle mannen, »hör på hvad jag säger dig. Det anstår ej oss i vår ställning att föra ett långt samtal med dig, och vi spilla hvarken ord eller tid på någon. Var därför kort i dina svar på de frågor jag vill göra dig, och må dina ord vara sanningens ord; ty ifall din tunga är falsk mot mig, skall jag låta rycka ut den ur din vantrogna hals.»
Juden ämnade svara, men stormästaren fortfor:
»Tyst, vantrogne! Icke ett ord i vår närvaro annat än som
svar på våra frågor. Hvad har du att göra med vår broder Brian de Bois-Guilbert?»
Isaac stönade af ångest och villrådighet. Om han aflade sin
redogörelse, kunde den tydas, som om han förtalade orden; men om han ej redogjorde för hvad som händt, hur kunde han då hoppas på sin dotters befrielse? Beaumanoir såg hans dödliga ångest och nedlät sig till att lugna honom litet.
»Du har ingenting att frukta för din eländiga person, jude»,
sade han, »om du blott handlar ärligt i denna sak. Ännu en gång fordrar jag att få veta, hvad du har att skaffa med Brian de Bois-Guilbert.»
»Jag har åtagit mig att föra fram ett bref», stammade juden,
»med ers högvördighets tillåtelse, till denne gode riddare från prior Aymer i Jorvaulx.»
»Sade jag inte att det var onda tidender, Conrad?» sade
stormästaren. »En cistercienser-prior sänder ett bref till en Templets stridsman och kan ej finna någon lämpligare budbärare än en otrogen jude. Gif mig brefvet.»
Med darrande händer tog juden fram brefvet ur sin
armeniska mössa, där han för säkerhetens skull stoppat det, och ämnade med krökt rygg och utsträckt arm närma sig för att räcka det till den barske mannen.
»Tillbaka, hund!» sade stormästaren. »Jag rör ej vid en
otrogen annat än med svärdet. Conrad, tag du brefvet från juden och gif mig det.»
Då Beaumanoir sålunda kommit i besittning af brefvet,
betraktade han det först noga utanpå och började därefter lösa det snöre, som sammanhöll det. »Ärevördige fader», sade Conrad, ehuru med den största ödmjukhet, »ämnar du bryta brefvet?»
»Ja, hvarför skulle jag inte göra det?» sade Beaumanoir med
rynkad panna. »Står det inte skrifvet, att en tempelherre ej får mottaga något bref, ej ens från sin far, utan att meddela det till stormästaren och läsa det i hans närvaro?»
Han genomläste därpå brefvet i hast med ett uttryck af
öfverraskning och förfäran, läste om det långsammare, räckte det sedan till Conrad med den ena handen, i det han slog på det med den andra, och utbrast: »Det är minsann underliga saker att skrifva om för den ene kristne mannen till den andre, och det bägge två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
