Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan den andra hvilade på det korsformiga fästet af hans svärd, med hvars blottade klinga han ritade streck på ekgolfvet.
»Olycklige man!» sade stormästaren efter att ha betraktat honom med en deltagande blick. »Du ser, Conrad, hur denna heliga rättshandling smärtar honom. Därhän kan en kvinnas lättfärdiga blick, i förening med mörkrets furste, föra en ärlig och tapper riddare! Ser du, han kan inte möta vår blick; han kan inte se på henne; och hvem vet, hvad det är för en ingifvelse af den onde, som tvingar honom att rita dessa kabbalistiska streck på golfvet? Det är kanske ett anslag mot vårt lif och vår säkerhet; men vi förakta och
trotsa den lede Satan. Semper Leo percutiatur!»
Dessa ord yttrades afsides till hans förtrogne vän Conrad
Mont-Fitchet. Därpå upphof stormästaren sin röst och talade till församlingen.
»Ärevördiga och tappra män, riddare, prseceptorer och
medlemmar af denna heliga orden, mina bröder och mina barn! — Äfven I, välborna och fromma svenner, som eftertrakten att bära detta heliga kors! — Likaledes I, kristna bröder af hvad rang det vara månde! Vi ha stämt till rätta inför oss en judisk kvinna vid namn Rebecka, dotter till Isaac från York — en kvinna beryktad för signeri och trollkonster, hvarmed hon hetsat blodet och förhäxat
hjärnan icke på en bonde, utan på en riddare — icke på en värdslig riddare, utan på en riddare, som är invigd till det heliga Templets tjänst — icke på en tempelriddare rätt och slätt, utan på en præceptor i vår orden, högst i rang och värdighet. Vår broder Brian de Bois-Guilbert är väl känd för oss och för alla, som nu höra oss, såsom en trogen och nitisk korsets stridsman. Då det berättades oss, att en sådan man, så hedrad och så hedervärd, plötsligt åsidosättande all hänsyn till sitt goda namn, sina löften, sina bröder och sina framtidsutsikter, hade trädt i förhållande till en judisk kvinna, hade vandrat i detta skändliga sällskap genom öde trakter, försvarat hennes person framför sin egen och till sist varit så till ytterlighet förblindad af sin dårskap, att han till och med fört henne till ett af våra egna præceptorier, hvad annat kunna vi då säga än att den ädle riddaren var besatt af någon ond ande eller under inflytande af trolldom? Då Satan sålunda med tillhjälp af signerier och andra trollmedel vunnit herravälde öfver riddaren, kanske emedan han för
lättsinnigt riktat sina blickar på en kvinnas skönhet, måste vi snarare beklaga än straffa hans förseelse, och i det vi endast ålägga honom sådan penitens, som kan rena honom från hans synd, böra vi vända vår harm i all dess kraft mot det fördömda redskap, som varit så nära att vålla hans fullständiga af fall. Träden alltså fram och afläggen vittnesbörd, I, som varit vittnen till detta hans beklagliga
beteende, så att vi kunna bedöma dess innebörd och besluta, om vår rättskänsla kan tillfredsställas genom denna kätterska kvinnas straff, eller om vi med blödande hjärta måste tillgripa ytterligare åtgärder mot vår broder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
