Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick ljungade ur Bois-Guilberts svarta, vilda ögon, men han svarade icke. »Och nu», fortfor stormästaren, »sedan vår broder Goodalrickes fråga blifvit så ofullständigt besvarad, så låt oss fortsätta vår undersökning, mina bröder, och med vår skyddspatrons bistånd skola vi tränga till bottnen i detta syndens mysterium. Må de, som ha
något att vittna om denna judiska kvinnas lif och vandel, träda fram för oss.» Det uppstod en viss oro i den nedre delen af hallen, och då stormästaren frågade om orsaken därtill, svarades det, att det bland mängden fanns en man, som hade varit sjuk och sängliggande, men hvilken fången genom en underbar balsam hade återgifvit hans lemmars fulla bruk.
Den stackars bonden, anglosaxare till börden, släpades inför
skranket, bäfvande för det straff han möjligen kunde ha ådragit sig genom det brottet, att han låtit en judisk kvinna bota honom för hans lamhet. Fullständigt botad var han visserligen icke, ty han stödde sig på ett par kryckor, då han gick fram för att aflägga sitt vittnesbörd. Mycket ogärna och under många tårar aflade han detta; men han medgaf, att han för två år sedan, då han bodde i York,
plötsligt angripits af en smärtsam sjukdom, medan han, som var snickare, arbetade åt den rike juden Isaac, och att han hade varit ur stånd att lämna sängen förrän de efter Rebeckas anvisning begagnade läkemedlen och i synnerhet en värmande, kryddluktande balsam till en viss grad återgifvit honom hans lemmars bruk. Dessutom, sade han, hade hon gifvit honom en ask med denna kostliga salfva och yttermera skänkt honom pengar, så att han skulle kunna bege sig hem till sin fars hus i närheten af Tempelstowe. »Och med ers nådiga ärevördighets tillåtelse», sade mannen, »kan jag inte
tro, att jungfrun menade något ondt därmed, fastän hon har den olyckan att vara judinna; ty medan jag använde hennes läkemedel, läste jag mitt pater och mitt credo, och det verkade inte ett grand mindre bra för det.»
»Tig, träl», sade stormästaren, »och gå din väg! Det är så
likt sådana okunniga kräk som du att syssla med djäfvulska kurer och offra syndens söner ert arbete. Jag säger dig, den onde kan pålägga en sjukdomar blott för att aflägsna dem och sålunda bringa någon djäfvulsk läkedom i anseende. Har du den salfvan, som du talade om?»
Bonden famlade med darrande hand på sitt bröst och tog fram
en liten ask med några hebreiska bokstäfver på locket, hvilket för de flesta af de närvarande var ett säkert bevis på, att djäfvulen hade tjänstgjort som apotekare. Efter att ha korsat sig tog Beaumanoir asken i sin hand, och väl förfaren som han var i de flesta österländska tungomål, läste han med lätthet hvad som stod skrifvet på locket: Lejonet af Juda stam har segrat.» »Förunderliga Satans makt», sade han, »som kan förvandla Skriftens ord till gudsbespottelse och blanda gift i vår nödvändiga föda! Finns det ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
