Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet - Trettionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Med dem har jag intet att skaffa», fortfor han och höll fast i hennes klädnings släp, »det är bara dig jag talar till, och hvad kan uppväga den lyckan att bli vald af dig?»
»Så vare Gud mig nådig», sade Rebecka, »ty det val du nu har
gifvit mig är intet val. Farväl! Jag afundas dig icke din med blod köpta ära — jag afundas dig icke din barbariska härkomst från nordiska hedningar — jag afundas dig icke din tro, som du alltid för på tungan, men som aldrig är i ditt hjärta eller i dina handlingar.»
»Vid himlen, det är en förtrollning öfver mig,» sade
Bois-Guil-bert. »Jag tror nästan, att den där fjollige mumien talade sanning och att den motvilja, hvarmed jag skiljes från dig, har något öfvernaturligt. Fagra kvinna!» sade han, i det han trädde henne helt nära, ehuru med stor vördnad, »så ung, så skön, så modig gentemot döden och ändå dömd till att dö och det i vanära och kval! Förlåt mig och låt oss i alla händelser skiljas som vänner. Jag har förgäfves sökt rubba ditt beslut, och mitt är fast som ödets
orubbliga bud.»
»Så skylla männen sina egna vilda lidelsers följder på ödet», sade Rebecka. »Men jag förlåter er, Bois-Guilbert, fastän ni är orsak till min för tidiga död.»
»Farväl då», sade tempelherren och lämnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
