Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkastadt, om ej tanken på Ivanhoe och hans ovissa öde hade lika stor del i hennes allvar som hennes frändes död.
Cedric, hvilken, som vi redan ha anmärkt, ej var synnerligt
klarsynt i dylika fall, fann emellertid sin myndlings sorg så mycket djupare än någon af de andra unga flickornas, att han ansåg riktigast att till förklaring hviska: »Hon var den ädle Athelstanes trolofvade.»
Efter att sålunda ha presenterat gästerna i de rum, där man
under olika former gjorde förberedelser till Athelstanes jordafärd, förde Cedric dem in i en liten kammare. Han försäkrade dem, att det på allt sätt skulle bli sörjt för dem, och ämnade aflägfsna sig; då fattade den svarte riddaren hans hand.
»Jag vill påminna er, ädle than», sade han, »att då vi sist
skildes, lofvade ni att bevilja mig en bön för den tjänst jag var nog lycklig att kunna visa er.»
»Den är på förhand beviljad, innan ni har nämnt den, ädle
riddare», sade Cedric, »men i detta sorgliga ögonblick ...»
»Därpå har jag också tänkt», sade kungen, »men min tid är
knapp, och ej heller synes det mig opassande, att vi, då vi tillsluta den ädle Athelstanes graf, i den nedlägga vissa fördomar och förhastade åsikter.»
»Herr riddare af hänglåset», sade Cedric, som vardt blossande röd och nu afbröt kungen: »Jag hoppas, att er bön gäller er själf och ej någon annan; ty i det, som står i samband med min familjs ära, passar det sig icke att en främling inblandar sig ...»
»Ej heller vill jag blanda mig däri», sade kungen mildt, »utan för så vidt ni vill tillåta mig att ta del däri. Hittills har ni endast känt mig som den svarte riddaren af hänglåset. Känn mig nu som Richard Plantagenet.»
»Richard af Anjou!» utbrast Cedric och trädde ytterst förvånad ett steg tillbaka.
»Nej, ädle Cedric, Richard af England! Hvars djupaste intresse, hvars käraste önskan det är att se dess söner förenade med hvarandra. Men... böjer du icke ditt knä för din furste?»
»För normandiskt blod har det aldrig böjt sig.»
»Så göm din hyllning, tills jag bevisar min rätt till den genom att ge normander och engelsmän samma beskydd.»
»Furste», sade Cedric, »jag har alltid låtit din tapperhet och ditt värde låtit vederfaras rättvisa. Ej heller är jag okunnig om det kraf på tronen, som du stöder på, att du härstammar från Mathilda, Edgar Adelings systerdotter. Men ehuru Mathilda var af kungligt anglosaxiskt blod, var hon icke arfvinge till riket.»
»Jag vill ej dryfta min rätt med dig, ädle than», sade Richard lugnt, »men jag begär af dig som en man, den där står vid sitt ord — så framt du ej vill hållas för trolös, menedig och niding —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
