Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
præceptoriet, följde efter offret. De gingo alla i den strängaste ordning, med korslagda armar och blicken riktad på marken.
Detta tåg skred långsamt uppför den sakta sluttande backen,
hvars öfversta del upptogs af torneringsplatsen, gick ett hvarf rundt omkring den från vänster till höger och gjorde sedan halt, då den gått hela kretsen rundt. Det uppstod nu en viss rörelse, medan stormästaren och alla hans följeslagare med undantag af ordens stridsman och hans vittnen stego af hästarna, hvilka genast fördes ut från
torneringsplatsen af väpnare, som voro med för detta ändamål.
Den olyckliga Rebecka fördes bort till den svarta stolen, som stod nära bålet. Då hon kastade sin första blick på detta, såg man henne rysa och sluta ögonen; hon bad förmodligen i tysthet, ty hennes läppar rörde sig, fastän man ej hörde några ord. Efter en minuts förlopp öppnade hon sina ögon, såg stelt på bålet liksom för att göra sin tanke förtrogen med detta föremål, och vände sedan långsamt bort sitt hufvud.
Stormästaren hade emellertid intagit sin plats, och då hans ordens ridderskap var uppställdt rundt omkring och bakom honom, hvar och en efter den honom tillkommande rangen, förkunnade en långdragen trumpetfanfar, att rätten var samlad för att fälla dom. Mal voisin, hvilken fungerade som vittne åt tempelherrarnes stridsman, trädde fram och lade judinnans handske, som var stridspanten, vid stormästarens fötter.
»Tappre herre och ärevördige fader», sade han, »här står den
gode riddaren, Brian de Bois-Guilbert, præceptor i
Tempelherreorden, som genom att mottaga den stridspant jag nu lägger vid er högvördighets fötter, har förpliktat sig att göra sitt bästa under striden i dag för att häfda, att denna judiska flicka vid namn Rebecka med rätta har förtjänat den dom, som är fälld öfver henne i ett kapitel af denna Zionstemplets heliga orden och enligt hvilken hon
är dömd att dö som häxa — här, säger jag, står han för att utkämpa denna kamp ridderligt och hederligt, om det öfverensstämmer med er ädla och heliga vilja.»
»Har han», sade stormästaren, »aflagt ed på, att hans kamp
är rättvis och hederlig? Bär fram krucifixet och formuläret.»
»Herr riddare och ärevördige fader», svarade Malvoisin hastigt, »vår här, närvarande broder har redan besvurit sanningen af sin anklagelse inför den gode riddar Conrad de Mont-Pitchet, och på annat sätt bör han ej svärja, emedan hans motståndare är en vantrogen och ej kan aflägga någon ed.»
Denna förklaring godkändes till Alberts stora glädje, ty den
sluge riddaren hade förutsett, hur svårt eller rättare sagdt omöjligt det skulle vara att förmå Brian de Bois-Guilbert till att aflägga en sådan ed inför församlingen, och hade hittat på denna undanflykt, för att han skulle kunna slippa göra det.
Stormästaren godkände Albert de Malvoisins undskyllan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
