Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en genklang av hans sång på kullens tinne,
och glädjens ljusalf till mitt hjärta talar.
Det känns så sommarljust och glatt därinne,
som harpolek i själens tysta gömma.
En stundens stund, för djup och skön att glömma,
med eldskrift ristad i ett mänskominne.
Vad var det — hör!
Ett rådjurs lätta språng. —
Om skogens jätteulvar hördes vråla,
jag log i trots vid deras avgrundssång.
Om Nidhögg steg ur underjordens håla,
jag mötte honom trotsigt.
Stolte kung,
du bröt kanske, men brotten du försonat.
Min broders dödsskri längesen förtonat.
Vem fruktar gudars hämnd, då man är ung?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
