Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT
19
Det är naturligt nog, att detta hans vittnesbörd var
synnerligen oroande för fariséerna, som företedde en sådan fruktansvärd
brist på just sanning och rättfärdighet och endast hade skenet,
men icke saken, icke kraften, gudsfruktans kraft. Deras frågor
voro från deras synpunkt alldeles i sin ordning; vi undra icke
alls öfver dem: »Är du Elias? ... Är du profeten? ... Hvem är
du då? ... Hvad säger du om dig själf?»
Borde det icke vara någonting af det som så utmärkte
Johannes hos hvar och en som tillhör Gud? Skulle vi icke sticka
af mot mängden; borde det icke vara något synnerligt hos oss,
någonting som icke finnes hos de många?
Jag menar icke, att det nödvändigt behöfde framträda i yttre
måtto på samma sätt som hos Johannes. Väl vore det långt ifrån
ur vägen, att det komme till synes åtminstone i en enkelhet i
klädedräkt och sedvänjor, som vittnade om försakelse af all
fåfänglighet och all högfärd. Hur långt det skulle sträcka sig, det
borde ju hvars och ens samvete afgöra inför Gud. Det särskildt
besynnerliga är ju icke eftersträfvansvärdt. Det kan ju däruti
lätt gömma sig ett begär att vilja synas inför människorna. Men
det yttre gäller det ju icke främst. Det egenartade hos oss borde
framför allt ligga i en sådan rättfärdighetens och sanningens
ande ifrån Gud, som satte prägel på personligheten och vunne
uttryck både i ord och lif. Kunde detta icke vara någon smula
oroande för många, för både fariséer och saducéer, och framkalla
frågor sådana som just denna: »Hvem är du, besynnerliga
människa, som icke är lik oss andra?»
Hvilket var då Johannes’ svar på frågan: »Hvem är du?»
Det kunde ju vara vägledande äfven för oss i vår uppgift. Han
svarade: »Jag är rösten af en som ropar i öknen: ’Jämnen vägen
för Herren’, såsom profeten Esaias sade.»
Det kunde ju synas vara mycket litet, försvinnande litet:
att endast vara rösten af en som ropar. Men det var för visso,
rätt sedt, något ofantligt stort. Hvem var det som ropade? Det
var Gud, den nitälskande Guden, han som hatar synden och
älskar syndaren. Han begagnade Johannes såsom sin röst.
Johannes var ett redskap, ett verktyg, ett organ för den nitälskande
Guden. Vägen skulle genom honom jämnas för Herren, för
frälsaren, Messias, för honom, som är sanningen och lifvet. Därför
skälfde det af helig kärlek i honom, då han tjänade såsom Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
