- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
21

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

21

att vara »Guds lamm, som borttager världens synd», i hans
ställning såsom brudgummen, i hans enastående förmåga att
döpa i helig ande och eld! Bättring och tro, synd och nåd —
därom ropade denna Guds röst, därom vittnade Johannes.

Ett budskap därom skall gå ut genom enhvar som hör
Gud till.

Det är fruktansvärdt, huru godt det är både om sofvande
och half vakna samveten. Man tager det i allmänhet icke så
noga med synden, nej, fruktansvärdt lätt. Och det gör man icke
blott i ungdomsåren. En del unga briljera visserligen rent af med
att, somliga dock måhända mera i ord än i gärning, taga det lätt
med allting. Men man gör så äfven vid mera mogen ålder. Det
kommer då och då till synes, äfven där man hade orsak att vänta
något bättre. Ja, det finnes ju en hel del alldeles förvillade begrepp
om rätt och orätt, ondt och godt.

Emot allt detta måste det ropas och ropas högt, så det
kännes och höres. Det offentliga vittnesbördet emot förvändheten
— det saknas ju visst icke — måste för att bli fruktbärande
stödjas af det enskilda, framburet i ord och gärning.

Det är sant, det behöfver, det måste ske i ödmjukhet och
saktmod. Men det måste, det behöfver för visso också lika fullt
ske i sanningens kraft och med något af Guds heliga, hat emot
synden.

Dock — hur illa skulle det icke vara och till hur ringa
gagn, om det icke fullständigades med vittnesbördet om Kristus!
Han är dock ensam frälsaren; han ger frid, och han ger kraft,
han allena och ingen annan. För honom skall vägen jämnas.
Om vi själfva känna honom såsom den ende — till honom måste
de ju föras, de våra och alla, föras med en röst, i hvilken hans
nitälskande kärlek skälfver.

Detta är vår stora, heliga uppgift. Må vi söka nåd att fylla
den, äfven om vi skulle stå lika ensamma som Johannes!

Amen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free