Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
SÖNDAGEN EFTER NYÅR
kanten för att få vår brist fylld eller i alla händelser vår tro
stärkt! Hur såg han Jesus?
Vi skola kanske börja med det som nämnes sist i vårt ord:
»Denne är Guds son.» Däri ligger utan tvifvel för Johannes, att
Jesus, fastän yngre både till år och framträdande, var förrän
han, var före honom. Han säger det ju direkt: »Efter mig
kommer en man, som är före mig; iy han var förr än jag.»
Detta afvisas nu af många såsom en dogmfråga. Men
låtom oss försöka se saken praktiskt. Det betyder nog, rent
praktiskt taget, mycket mer än de flesta tro. Vi behöfva därför visst
icke göra det till någon salighetssak att svärja på den eller den
teorien. Om teorier är det här öfver hufvud taget icke heller
fråga.
Är det icke på följande sätt? För betydelsen och värdet
af någons ord eller gärning är det ofta af afgörande betydelse,
hvem den är, som talat och handlat. Hvarje Jesu ord och
gärning, från det minsta till det största, får väsentligt olika
innebörd, allt eftersom han är den störste bland människor eller
Guds enfödde son, nedstigen i människovärlden, kommen ifrån
himmelen.
Många af hans samtida sade det största möjliga om honom.
De trodde honom vara Johannes döparen eller Elias eller
Jeremias eller en annan af profeterna. För honom själf var dock
allt detta för litet. Han var något väsentligt mer. Först då
Petrus bekände honom vara Messias, den lefvande Gudens son,
följde ett: »Salig är du; ty kött och blod har icke uppenbarat detta
för dig, utan min fader, som är i himmelen» (Matt. 16: 13—17).
Nu kunna vi naturligtvis teoretiskt vrida och vända på den
frågan hit och dit. Men visst är, att ingen af oss tar rätt emot
och får den fulla välsignelsen af hans ord och gärningar, med
mindre än att vi, på inre väg nödgade därtill, i ödmjukhet se och
bekänna med Johannes, Petrus, Natanael: »Du är Guds son»
(Joh. 1: 49). Och hvarje hans ord och gärning får i och för sig
och jämväl för oss betydelse därefter.
Men döparen ser honom också såsom Guds lamm, icke blott
såsom Guds son. Han ser Jesus komma där fram och säger:
»Se, Guds lamm, som borttager världens synd!» Och det tyckes
vara en stor upptäckt för honom. »Se», se, säger han. Han glä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
