Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDAGEN EFTER NYÅR
45
der sig uppenbarligen däröfver såsom öfver något oändligt stort
och rikt.
Guds son är Guds lamm. Vi känna väl, att det ligger något
märkligt däri. Men hvad? Att det ligger ett oändligt djupt steg
nedåt i det ligger i öppen dag. Men än mer. Det ligger ett
oändligt lidande, allt mer och mer förtätadt och fördjupadt, däri, ett
frivilligt lidande, såsom han själf en gång vittnar: »Jag gifver mitt
lif. Ingen tager det ifrån mig, utan jag gifver det af fri vilja.
Jag har makt att gifva det» (Joh. 10: 17, 18). Han kunde ju
hafva varit evigt fri från allt lidande och från döden. Men
kärleken nödgade, ja, gaf honom makt, satte honom i stånd att
gifva offret. Och hvilket oändligt tålamod i samband med den
djupaste ödmjukhet ligger ej i detta: Guds lamm! »Han blef plågad,
fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett
lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst
inför den som klipper det — ja, han öppnade icke sin mun», så
hade ju redan profetian på förhand vittnat om honom (Jes. 53: 7).
Och se vi honom icke just sådan under lidandet och i döden?
Det är den oändliga kärleken, som lider. Och
»Det intet finns,
Som icke vinns
Af kärleken, som lider»,
såsom Geijer sjunger (Sv. Ps. 89:3).
Lidande och synd ha en gång för alla parats samman.
Men denne har ingen; han vet icke af någon synd. Det är vår
synd han bär. Jag ser det så lefvande inför mig i det ordet: »Se,
Guds lamm, som borttager världens synd.» Där ligger den
öfverväldigande bördan af vår myckna syndaskuld och likasom
väntar på någon, som kan taga den på sig. Men ingen, ingen kan
lyfta den en enda millimeter från marken för att bringa den ur
vägen och taga den ifrån oss. En enda kan det, Guds son, han
som själf ingen del har i synden, den ende rene, helige. Och där
kommer han. Han, han lyfter den och släpper den icke åter, hur
tung den än är, utan lägger den på sina skuldror. Och den växer
och blir tyngre likasom med hvarje steg. Skall han svikta? Jag
måste följa honom steg för steg. Det är ju min och mina
medmänniskors synd det gäller. Nej, han bär den, bär bort, tager
bort den. Ack, hvad har icke Jesus, Guds son, gjort för oss! För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
