Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 TREDJE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
niskor ha föga behof af Herren, då allt går dem väl i händer.
De äro icke nödvändigt fientliga, utan snarare likgiltiga, utan
intresse för honom. Men så kommer nöden, egen eller
närståendes, och den väcker det slumrande behofvet. Man har förut
haft honom i kunskapen, i minnet från barndomstiden,
således teoretiskt. Och det är ju visst icke att förakta. Det är stor
hjälp, när behofvet vaknar. Nu åtrår man honom praktiskt,
känner behof af hans närvaro och hjälp. Och så smyger det
sig fram en suck eller en tyst bön, kanske hörd af ingen annan.
Du skulle törhända i förstone till och med vara frestad att
blygas för den, om den eller den af dina bekanta skulle kunna läsa
den i ditt hjärta. Men den dyker upp obetvingligt; du måste
åkalla Herren, kanske också med ord. Och har du äfven
annars gemenskap med honom, nu, när särskild nöd kommer på,
behöfver du honom ännu mera påtagligt. Äfven ditt behof af
honom väckes upp till nytt lif, ny styrka. Du sänder såsom
systrarna i Betania särskildt bud till honom.
Jag upprepar det igen: det är godt att veta, att Herren
drages till oss, särskildt när nöden klappar på vår dörr. Och
många veta det icke blott på grund af ordets vittnesbörd, utan
genom erfarenheten. Hur underligt det än låter, nöden är, rätt
betraktad, en gåfva, en välsignelse. Hemligheten däraf ligger
bland annat innesluten i psalmens ord:
»Vår nöd med Jesus oss förbinder;
Vi äro hans, och han är vår» (Sv. Ps. 241: 6).
Du minnes det nog från mången nödens stund, huru
Herrens ord kom dig så nära, huru det blef så lefvande, så verkligt.
Du fick en sådan förunderlig tröst därigenom, din själ fick en
sådan kraft, du är viss därom, icke från det eller det, utan från
Herren i himmelen. Ofta gaf han ju också såsom svar på din
bön och åkallan yttre hjälp, antingen till en del eller också helt,
kanske med ens eller också steg för steg. Emellanåt gafs den
så påtagligt, icke alltid genom ett direkt under, men ändock
genom ett ingripande från honom, genom hans ledning, så att
du måste utbrista i lofsång och tacksägelse. Du måste i trons
glädje säga: »Det är Herren; det är Herren.»
Så förtrösta då på honom i nöden äfven nu, ja, just nu!
Din nöd är måhända nu särskildt svår, så att du våndas under
den, eller så ihållande, att du är frestad att uppgifvas, eller så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
