Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
SÖNDAGEN SEXAGESIMA
I tillönsken det komma däröfver; men om det icke är
värdigt, så må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder.
Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke
hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden
och skudden stoftet af edra fötter. Sannerligen säger jag
eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens
dag blifva drägligare än för den staden.
Se, jag sänder eder åstad såsom får midt in ibland
ulfvar. Våren fördenskull kloka såsom ormar och menlösa
såsom dufvor.»
Matt. 9: 36-10: 16.
»1VTÄR Jesus såg folkskarorna, ömkade han sig över dem»,
-*■ ^ så börjar vår text. Och de orden säga oss utan tvifvel,
att Jesus vid detta tillfälle var djupt gripen af den syn, som
tedde sig för honom, och detta naturligtvis därför att han såg
icke blott med de yttre ögonen, utan med hjärtats. Allt hvad
han den stunden sade till lärjungarna och bjöd dem hade helt
visst också sin grund däri, att han var gripen. Jag tänker, att de
också kände det. Och kanske meddelade sig också något däraf
till dem.
Finnes det månne något af detta hos oss? Vi se då och då
större eller mindre skaror af människor. Äro vi icke i
allmänhet alldeles för kalla inför denna syn? Eller griper den oss,
gripas vi af en ömkan, en varkunnsamhet i släkt med Jesu? En
sådan känsla har kanske någon gång smugit sig öfver dig; du är
då eller då icke alldeles främmande för den, men —-. Många
af oss torde vara mera lika folket än Jesus, lika dessa människor,
hvilka Jesus såg såsom får, som icke hade någon herde.
Det är icke, allra minst i vår tid, ondt om sådana, som
erbjuda sig till ledare för andra. Det ropas snarare, ofta nog med
rätt stor ifver, från alla håll: Kom hit, och jag skall leda dig, vi
skola leda dig på goda vägar. Och många enskilda äro
oändligt lättledda, och massan låter sig påverkas nästan af hvem och
hvad som helst. Endast litet djärfhet, litet entusiasm, och hopen
följer. Men hvart bär det hän? Det är sannerligen skäl att fråga
Ofta går. det ödesdigert vilse i tankar och vilja och lif. Det
är visst.
Du är måhända själf ett bevis på det. Du har låtit leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
