Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDAGEN SEXAGES1MA
83
dig, allra lättast i unga år, af människor, af böcker, af
tidsströmningar. Kanske rätt mycket har under olika perioder haft
hand om dig. Och du trodde naturligtvis, att allt var till din
lycka, till ditt allra bästa. Ja, du trodde så visst, att det var till
allas bästa. De med dig likställda, hela ditt folk, hela
mänskligheten skulle först på den vägen föras framåt till en lycklig
tillvaro. Så gick du och drömde länge nog, och det var fagert
nog att drömma så vackra drömmar. Luftslotten reste sig, det
ena högre och skönare än det andra. Men nu har du vaknat. Det
var en villande dröm. Det var nog en del sanning i hvad du hade
trott och hängifvit dig åt. Men det var ännu mera af ondo. Och
lyckan var det icke, hvarken för dig eller andra.
Må Gud nu få gifva dig helhjärtad kärlek till sanningen,
den verkliga sanningen, så att äfven det bedrägeri, för hvilket
du fallit offer, må lända dig till godo, ingifva dig så mycket
större allvar i att forska efter, hvar den fulla sanningen, den
verkliga lyckan står att finna! Då kommer du rätt; du blir vänd
till själarnas herde och vårdare, till honom, som ömkade sig öfver
folkskarorna och ännu ömkar sig öfver dem, emedan han älskat
och älskar.
Emellertid, så där gå många, alldeles såsom du har gått.
Och vi se dem. Skarvis gå de där. Vi se dem och — brinna
icke, gripas icke, förblifva kalla och likgiltiga. Det är brådtom; vi
ha ingen tid att se, såsom Jeeus såg. Det är så mångahanda,
som sysselsätter oss; vi mista blicken för det som framför
allt göres människor behof. Vi se så ytligt, låta bedraga oss
af skenet och varsna icke den skriande nöden där bakom. Ytan
bedrager oss; vi märka icke den förskämda kärnan inom det
skenfagra skalet. Framför allt vårt lif med Kristus är så löst.
Därför ha vi så litet af hans sinnelag, af hans brinnande hjärta.
Vi äro fruktansvärdt olika honom. Han greps, och vi gripas icke.
Jesus vill ha oss mycket, mycket närmare intill sig, att vi
så småningom må fullkomnas till ett med honom i vårt sätt att
se, i varkunnsamhet, i tårar, sådana som hans, då han grät öfver
Jerusalem. Utvärtes sedt kan ju den där elden, som han vill
se hos oss, uppenbara sig ganska olika alltefter den olika natur
vi fått. Men ett är visst: brinnande vill han ha oss alla,
brinnande i anden; och sådana kan han också göra oss. Om du
vill bli det, börja då med den bönen ur ett ödmjukt hjärta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
