Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
FASTLAGSSÖNDAGEN
Men säg nu: är detta också den väg vi gå dagligdags, den
offrande, tjänande kärlekens väg? Jesus ställes ju under denna
heliga tid och redan denna dag inför oss, då han går den
vägen, såsom frälsare äfven i betydelsen af lefvande föredöme.
Är detta vår väg, hafva vi gjort den till vår? När som helst,
så fort vi samlas omkring evangelium, kan den frågan med
fog ställas till oss. Men aldrig kommer den, synes det mig, så
allvarlig och närgående oss till mötes som inför det sista
stycket af Jesu offerväg. Och stå vi oss icke i allmänhet ganska
illa inför dèn? Om vi taga den ytligt, komma vi måhända
jämförelsevis lätt ifrån den. Men om vi göra allvar af den, om vi
ingående syna vårt lif inför den? Komma vi icke då i omätlig
skuld, varsna vi icke, att vi äro fruktansvärdt efter, att vi
knappast ens begynt?
Jesus talar med Jakob och Johannes om dem som räknas
för folkens furstar och om deras mäktige i allmänhet och säger,
att de uppträda emot dem såsom herrar och låta dem känna
sin myndighet. Äro vi så fjärran ifrån detsamma? Är det så
främmande för oss: min uppfattning, mitt tycke, min vilja skall
råda, ty det är min, just därför? Där jag har något att säga,
där skall det också kännas, att jag har makten? I förstån hvad
jag menar: på det där yttre, hårda, öfvermodiga, själf viska, ofta
.oresonliga sättet. Det har ju blifvit ett ordspråk: »Hvar och en
är herre öfver sin stackare». Och ligger det icke nära och är
det inte så särskildt hos en och annan mera viljestark? Ack, den
kära makten i stort eller smått! Och äro vi så fria ifrån den
världslighet, som röjer sig i brödernas begäran: »Låt den ene af
oss i din härlighet få sitta på din högra sida och den andre på
din vänstra?» Andligt sågo de icke Messias-riket, utan på sin
höjd andligt-världsligt, kanske med icke så liten tonvikt och
förväntan just på det sista.
Särskildt för oss som ha lär junganamn, för oss står här ett
val, ett betydelsefullt val. Han kallar oss såsom sina dåvarande
lärjungar »till sig», afsides, likasom mellan fyra ögon. Och han
säger till oss såsom till dem: »Så är det icke bland eder», om
det nämligen går efter mitt sinne, efter min vilja. Maktvägen,
vill han säga, storhetsvägen i själfviskhet är icke min väg, nej,
nej, icke alls, icke på något sätt. Det skall vara en verklig, en
väsentlig skillnad mellan eder och världen, en i ögonen fällan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
