Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTLAGSSÖNDAGEN 91
de skillnad. Det skall märkas, att I icke ären af världen, att
I af mig hafven blifvit utvalda och tagna ut ur världen. Min
storhet är storheten inför Gud; den offrande, tjänande kärleken
är min storhet. Och därför: »Den som vill blifva störst bland
eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst
bland eder, han vare allas dräng».
Skulle vi icke alla allvarligt vilja den vägen? Skulle vi
behöfva något ytterligare skäl till att med gädje gå den än just detta:
det är Jesu väg, och: det är vägen till lif och seger och
härlighet? Så såg ju Jesus det. »Men tre dagar därefter skall han
uppstå igen.» Så afslutade han förkunnelsen om sitt lidande och
sin död. Och så blef det också för honom. Är detta icke nog
för oss: vi kallas att gå i hans fotspår, på hans väg, i hans
efterföljd, och så gå vi, dit han har gått? Skola vi gå den, gå den i
hans kärlek, i trons innerliga gemenskap med honom, under
mottagande af nåd utöfver nåd af hans fullhet? Och skola vi börja
på nytt i dag med mottagande af den förkrossande dorn öfver
all själfviskhet, som ligger i hans offerlif och offerdöd?
Det finnes lidande på den vägen. Kristi kärlek är ett med
sanningen och rättfärdigheten. Den är helig kärlek. Det är
ljuflighet i den, ja, ljuflighet såsom det rikaste solljus, såsom det
varmaste famntag, men också salt, ja, svidande salt, salt, som
särskildt svider i öppna sår. Gå vi hans kärleks väg, så måste
smäleken och lidandet i någon form komma äfven öfver oss
såsom öfver honom. Och icke våga vi såsom de två bröderna på
Jesu fråga: »Kunnen I dricka den kalk, som jag dricker, eller
genomgå det dop, som jag genomgår», utan vidare svara: »Det
kunna vi». Vi våga svara så endast med trons blick fästad på
hans kärleks stärkande och bärande makt. Men vilja vi icke?
Ack jo, vi vilja, men äfven det under bön: »Herre, verka du i
oss både vilja och gärning, att din goda vilja må ske».
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
