Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN 95
gen. Det är en allvarsuppgift, måhända icke något särskildt
vidtomfattande, men ändock ett verkligt stycke kärlekens verk.
Kan icke en annan då vara till frestelse och fall, till ett
hinder, till en stötesten, stå i vägen? »Gif dig inte in i det där,
skona dig själf.» Det kan lätt nog heta så. Och den frestelse,
som ligger däri, kan vara farlig nog till följd af den
lidandesskygghet, den offerolust, som af naturen finnes hos enhvar. Och
den blir särskildt farlig, om *den kommer från någon, som står
hjärtat nära. Likasom Jesus frestades af Petrus, så frestades
Adam af Eva och Job af sin hustru. Faror af det slaget äro
icke så sällsynta. Hur lätt är det icke då att falla, att svika,
att vika af från offervägen! Skona dig själf — och oss, kanske
det till och med heter. Och så blir det ännu mera inveckladt
och därmed förledande.
Må ingen lägga hinder för den andre eller vara en stötesten
för honom, då han söker sig fram på den offrande kärlekens väg!
Må vi tvärtom af all makt söka upplifva hvarandra till kärlek
och goda gärningar! Du förstår kanske icke alltid den offerlust,
som så möter dig, den offerväg, som din broder till äventyrs
skulle vilja gå. Men må du söka förstå den, och må du i alla
händelser hålla vägen fri och öppen för den som förstår
kärlekens väg eller skönjer den, där den går fram! Må du
åtminstone vara stilla och låta den gå, som vill och kan gå den!
Det är säkerligen icke alltför många.
Och om vi frestas, må vi då vara afgjorda såsom Jesus
— vi äro ju kallade att efterfölja honom — och söka hans
kraft, segerhjältens kraft till fullföljande af mottagen kallelse!
Vore frestaren än vår bäste vän, må vi, när vi användt frestelsen
till allvarlig pröfning inför Gud af vår kallelses art och våra
bevekelsegrunders halt och därvid nödgats fasthålla vid vårt
uppsåt, afvisa honom med något af den heliga nitälskan, med hvilken
vi böra möta hvarje frestelse! Hur den vännen må vara i annat,
i detta måste vi spåra ett spel af satan, i detta är han en
motståndare.
Det kunde synas, som om Jesu offerväg löpte ut i dödens
mörker. Men själf såg han redan på förhand något där framom:
på tredje dagen skulle han uppstå igen. Och det var icke något
tillfälligt, att han såg det så. Ofta betonade han sin uppståndelses
»måste» och »skall» lika visst som sitt lidandes och sin döds. Viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
