Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDFASTOSÖNDAGEN
109
först för att få fatt i den, sedan för att kunna behålla den och
slutligen för att, om den glidit en ur händerna, få den tillbaka!
Det trälas icke litet för den.
Jag hoppas, att du förstår, att i hvad som nu sagts icke
ligger någon fiendskap emot glädjen eller penningen eller något
af det jag talat om i och för sig.
Den verkliga glädjen t. ex. — äfven den af mera jordisk art
-— må vi tacksamt mottaga den, i den mån den erbjudes oss
naturlig och ren inom de gränser, som den äkta kärleken
drager! Må vi också, så långt det är oss möjligt och efter den
ledning vi kunna få, bereda hvarandra den! Njutning och
förströelse, som verkligt föryngrar och stärker och ger nytt
lifsmod, är helt visst af mycket större betydelse för både oss själfva
och andra än vi mången gång ana.
Och den rikare jordiska bergningen — må den gärna
komma i den ordning, på den tid och i det mått Gud vill! Må den
skänkas oss såsom frukt af arbetsamhet och omtanke t. ex.,
komma såsom uttryck för välsignelse ofvanifrån öfver vår
kallelse, ja, komina äfven, om det så beskäres oss, genom arf
från dem som gått sååana vägar! Må den komma med det
stora ansvar och de särskilda uppgifter den har med sig, men
äfven med den lättnad i bördor och de medel till vederkvickelse
och glädje, som den innesluter, allt såsom den gode Gudens
goda gåfvor!
Och om Gud på rätta vägar, utan att vi ha sökt något
däraf för vår egen skull, gifver makt och inflytande, heder och
berömmelse — må det komma såsom en erbjuden möjlighet
för oss att blifva till rikare välsignelse än förut! Må äfven det
komma med sitt ansvar, sitt kraf på ny trohet i kärlekens och
rättfärdighetens och sanningens tjänst, men på samma gång med
sin välsignelse äfven för oss själfva!
Men att gå upp i sträfvandet efter det ena eller det andra, att
lefva för att njuta och äga och vara stor — det är ovärdigt för den
som är skapad med evighetsbehof, begåfvad med ande från Gud.
Allt detta är dock »den mat, som förgås». »De som hafva det
största mått däraf kunna icke vara säkra på att få behålla det
ens i lifvet, och i döden måste de lämna det.» Det gör sig
alltsamman vingar och flyger sin väg. Och vi själfva — »det går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
