- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
130

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

ANNANDAG PÅSK

som i alla tider bevisat sig äga makt att föda syndare på nytt.
Det är i sanning en oförgänglig säd, hvaraf, där den får sjunka
tillräckligt djupt ned i ett förödmjukadt, förkrossadt hjärtas goda
jord, en ny skapelse födes fram, en inre nydaning kommer till
stånd, som, äfven om den, såsom allt nytt hos oss, till sin
begynnelse är svag, dock till slut utvecklar sig till och når en härlighet,
lik Kristi, den uppståndnes, härlighet.

Säg, har nu detta nya lif kommit till stånd äfven hos dig,
d. v. s. har syftet med Guds stora kärleks- och maktunder i
Kristus åtminstone begynnelsevis blifvit uppnådt? Eller måhända
har Kristus, Guds egen enfödde son, hittills fåfängt dött för dig?
Försoning och seger är vunnen, så rik och stor som den någonsin
behöfves, men den är tilläfventyrs icke din? Då ville jag
särskildt nu lägga dig ett på hjärtat. Det var dock äfven på dig
Gud tog sikte, då han »före världens begynnelse» utkorade sin
son till denna gärning. Det var dock äfven för din skull, som
Jesus i de yttersta tiderna blef uppenbarad för att gå just denna
väg, som du fått se på nytt tecknad för dig under dessa
högtidsdagar.

Är det ändock icke en ganska bitter tanke, om en människa
verkligt stannar inför den: människor hafva i kärlek gjort allt
hvad de kunnat för mig, men det har hittills icke blifvit något af
det, och detta genom mitt eget förvållande? Men Guds
gärning i Jesus Kristus är vida större än äfven den största
människogärning och syftet med denna gärning likaså vida högre. Och
så är ansvaret så mycket större, vårt ansvar inför den just för oss
till vår förlossning gjorda störa gärningen.

Det gäller verkligen för enhvar af oss att upplåta hjärtat för
evangelium. Och nu har det åter en gång kommit oss till mötes
såsom ett högtidsbudskap, likasom med ny helgd öfver sig, med
ny tyngd uti sig, emedan det bäres fram mera omedelbart inför
korset och den tomma grafven, just där gudomlig kärlek och
makt i sin högsta fullkomning ställes inför oss. Syndaförlåtelse
och lif, det är innebörden i detta högtidsbudskap, den rikaste
syndaförlåtelse, det rikaste lif. Det gäller för visso att ödmjukt
mottaga och tacka för nådens stora gåfvor.

Men må vi ännu en gång gifva akt på ansvaret! Och jag
tänker därvid särskildt på dem som genom Kristus och hans
evangelium fått något af ett nytt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free