Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER PÅSK 135
sias, Guds son, och jör att I genom tron skolen hafva lif i
hans namn,
Joh. 20: 19—31.
A TT Jesus lefver, han som var död, det skall fästas riktigt
•■*"*- djupt hos oss. Äfven i dag, likasom förut under den gångna
högtiden, ställas vi därför inför honom, som gaf sitt lif och tog
igen det.
Märkena på hans händer och i hans sida, minnen från korset,
vittna utan ord om hans stora kärlek. Att han träder fram såsom
lefvande, är ett vittnesbörd om hans stora makt öfver allt ondt,
öfver synd och död.
Vi höra hans upprepade fridshälsning: »Frid vare med eder;
frid vare med eder!» Och hans ord vid ett annat tillfälle, icke
längre sedan än att det ännu kunde ljuda i lärjungarnas öron:
»Min frid gifver jag eder» betygar, att det icke är ord allenast, när
han så hälsar med frid.
Vi se den stora glädjen hos de förut så modlösa och rädda
lärjungarna. Lyser, strålar den icke i deras ord till den då
frånvarande Tomas: »Vi hafva sett Herren». Och vi se äfven Tomas,
så envis i sitt tvifvel, ligga öfvervunnen vid Jesu fötter, medan
den mest fulltoniga bekännelse, rikare än någon annans, strömmar
upp emot Jesus: »Min Herre och min Gud!»
Tro nu vi på den korsfäste och uppståndne? Och är det
något af personlig erfarenhet i vår tro?
Många äro de som förneka Jesu uppståndelse. Och i vissa
fall är det mycket eftertryck i förnekeisen, bitter fiendskap däri.
Många äro de som tvifla, äfven om tviflet är af ganska olika ort.
Somliga te sig såsom tviflare, men äro i grunden endast likgiltiga.
Andra tvifla af verklig misstro gent emot uppståndelsebudskapet.
Åter andra tvifla med hjärtat fullt af suckan: Ack, att jag kunde
tro det, men jag vågar det icke. Många äro å andra sidan de som
tro, ja, tro med en öfvertygelsens visshet, som är djupare än all
annan och endast växer och växer med åren.
Skall jag nu försöka öfvertyga dem som förneka eller tvifla,
öfvertyga med teoretiska grunder?
Jag kunde väl väcka uppmärksamheten därpå, att lärjungarna
visst icke voro så lättrogna, som man beskyllt dem för. Namnet
Tomas är ett tillräckligt vittnesbörd därom, men mycket äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
