Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ANDRA SÖNDAGEN EFTER PÅSK
icke skulle dö, utan allenast: »Om jag vill, att han skall lefva
kvar, till dess jag kommer, hvad kommer det dig vid?»
Det är den lärjungen, som vittnar om detta, och som har
skrifvit detta; och vi veta, att hans vittnesbörd är sant.
Ännu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om
allt detta skulle uppskrifvas, det ena med det andra, så tror
jag, att icke ens hela världen skulle* kunna rymma de böcker,
som då blefve skrifna.
Joh. 21: 15-25.
TVET är en morgonstund vid Tiberias’ sjö. En vederkvickande
måltid, ordnad af Jesu kärlek för trötta lärjungar, är nyss
afslutad. Sju af lärjungarna hafva deltagit däri. En af dem
intager en särställning inom den lilla kretsen. Jag menar icke
Johannes, fastän han här såsom ofta annars kallas »den lärjunge,
som Jesus älskade». Nej, det är Petrus jag afser. Och hans
särställning bland de andra berodde på hans synd.
Han hade redan tidigt på uppståndelsedagen fått en särskild
kärlekens hälsning från den uppståndne. Jesus hade säkerligen
lagt ängeln vid den tomma grafven i munnen ordet till kvinnorna:
»Gån bort och sägen till hans lärjungar och särskildt till Petrus:
Han skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom.»
Och nu var stunden kommen för det så förberedda mötet öga mot
öga mellan Jesus och Petrus, lika visst buret af samma kärlek, som
förut sändt hälsningen genom ängeln och kvinnorna. Och det kom
till ett ingående samtal, hvartill vi åter inbjudas att lyssna.
Jesus måste redan från början af sitt samtal med Petrus
anknyta sig till det förflutna. »Om än alla taga anstöt af dig, skall
jag dock aldrig taga anstöt» (Matt. 26:33). Så hade Petrus sagt
till mästaren natten före hans död. Nu kommer hans ord då igen
i Jesu fråga: »Simon, Johannes’ son, älskar du mig mer än dessa
göra»? Och om än med något olika lydelse upprepas frågan tre
gånger. Måste icke Petrus däruti spåra en påminnelse om den
trefaldiga förnekeisen just i den natten, då han sagt sig framför alla
de andra redo att dö för Jesus? Och var det icke särskildt detta
minne, som gjorde Petrus så bedröfvad? Det står ju rätt
betecknande: »Petrus blef bedröfvad öfver att han för tredje gången
frågade honom.»
Så rörde Jesus med den heliga kärlekens hand vid det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
