Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER PÅSK 151
Törst finnes nog ständigt i människosjälar, understundom
brännande törst. Det finnes törst efter nöjen och makt> efter
pengar och ära, efter vatten ur usla brunnar. Men det röjer
sig också törst efter det som är vida bättre, törst efter ädel
kunskap och nyttig verksamhet, törst efter det som är skönt och
ren och godt.
En städse bekräftad erfarenhet gifver dock vid handen, att
intet af allt detta, icke ens det bästa däraf, gåfves det än i rikaste
mått, tillfredsställer oss helt. Det är ingen verklig, förblifvande
hvila i det. Ingen kan inför något af det med djupaste
hjärtetill-fredsställelse jubla fram ett: »Jag har funnit, och nu behöfver
jag icke söka mer, utan endast fördjupa mig i hvad jag funnit».
Därför jaga människor ju också ofta från det ena till det andra.
Det bevisar sig vara sanning äfven i fråga om detta, det som
Jesus sade till den samaritiska kvinnan om vattnet i Sikars brunn:
»Hvar och en som dricker af detta vatten, han blifver törstig
igen.»
Med frimodighet kunna vi dock gent emot denna ständiga
otillfredsställelse sätta Jesu ord till samma kvinna i omedelbart
samband med det förra ordet: »Den som dricker af det vatten
jag gifver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det
vatten jag gifver honom skall blifva i honom en källa, hvars vatten
springer upp med evigt lif» (Joh. 4: 13, 14). Detta som Jesus
gifver, hans kärlek och allt hvad den innesluter, detta är det vi
djupast behöfva, detta är det som tillfredsställer vår ande.
Törstar du därefter, vill du det, så hör hans inbjudan: »Om
någon törstar, så komme han till mig och dricke». Kom och
drick! Och jag beder dig särskildt gifva akt därpå: icke blott
kom, utan drick, tillägna dig, tag emot i tro, så att det Jesus
bjuder blir en källa inom dig! Drick, tag emot, så rikt du behöfver
det! »Guds källa har vatten till fyllest». Löftet hvilar öfver
dig, redo att fullbordas: »Saliga äro de som hungra och törsta
efter rättfärdighet, ty de skola blifva mättade.»
Skulle vi nu stanna blott vid detta, vore det ju redan stort
nog. Och den som kommit och druckit, nej, icke blott det, utan
åter och åter kommer och dricker vet hvad det innebär, hvad det
betyder. Och dock, för Kristi kärlek är icke detta nog. Mera
vill han skänka, mera kan han skänka, vida mer.
Detta »mera» är ju på sitt sätt redan inneslutet i detta första,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
