- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
155

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifva edra barn goda gåfvor, huru mycket mer skall icke då
den himmelske fadern gifva helig ande at dem som bedja
honom!»

Luk. 11: 1-13.


DET gäller i dag vårt bönelif. Och vi se af vår text, huru Jesu
bönelif och vårt ställas tillsamman. »När han en gång
uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade
en af hans lärjungar till honom: Herre, lär oss att bedja», så börjar
texten, och därefter berättas det, huru Jesus uppfyller lärjungens
begäran och i öfrigt talar om lärjungarnas bönelif.

Jesus kan med fog kallas bedjaren framför alla andra. Huru
ofta sägas det icke om honom i våra evangelier och särskildt i
Lukas-evangeliet, att han drog sig undan för att vara allena och
bedja! Icke sällan blef det bön under timmar. Och det tyckes
icke hafva funnits någon mera ingripande händelse i hans lif,
som icke var förberedd eller beledsagad af bön.

Medan han bad — efter dopet i Jordan — öppnades
himmelen, och den helige Ande sänkte sig ned öfver honom; och
från himmelen kom en röst: »Du är min älskade son; i dig har
jag funnit behag» (Luk. 3: 21, 22). Efter en natt i bön utvalde
han sina tolf apostlar (Luk. 6: 12 ff.). Under det att han bad,
blef hans ansikte förvandladt uppe på förklaringsberget (Luk.
9; 29). Med bön afslutade han den sista samvaron med
lärjungarna. Och hans stora offer gå Golgata föregicks af den heta
och sega bönekampen i Getsemane. Så skulle vi kunna fortsätta
rätt länge.

Han var bedjaren framför alla andra. Och vi äro förvissade
om, att han äfven midt i sitt arbete, hvar han gick och stod,
alltjämt bad i anden, alltjämt hade sitt hjärta upplyft till sin fader,
alltjämt såg efter honom.

Vi hafva icke just nu någon särskild orsak att närmare
skärskåda Jesu bönelif. Men känna vi icke, att det vore det största,
som kunde skänkas oss i den vägen, om vårt bönelif kunde blifva
såsom hans? Naturligtvis, det är en väsentlig skillnad mellan
honom och oss. Han var ingen syndare; han framträdde endast i
syndigt kötts gestalt. Men det hindrar ju icke, att vårt bönelif
kunde och borde i tillämpliga delar blifva likt hans.

Vinkar därom möta oss i ordet för i dag. Hvad han där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free