- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
157

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men du får »hvar dag» gå inför Gud och hans nådetron med den
frågan i full barnatillit. Och det har skett och sker icke så få
småunder såsom svar på sådan bön.

Och din synd, dina frestelser, det onda, som lurar på dig
lifvet långt, från vaggan och till grafven! Ja, du får i Jesu namn,
som ju är frälsarenamnet, gå fram med det inför Gud. Du får
bedja om förlåtelsen, så ofta och så rikt du någonsin behöfver
den. Du får bedja om helig ande såsom hjälpen framför allt emot
den onde anden i alla dess skepnader. Du har ju särskildt löfte
om att få den bönen hörd genom slutordet i vår text: »Om nu I,
som ären onda, förstån att gifva edra barn goda gåfvor, huru
mycket mer skall icke då den himmelske fadern gifva helig ande
åt dem som bedja honom.»

Ja, allt, allt får du bära fram inför Gud i barnabön. Han
både vill och kan gifva alla de goda gåfvor, som du oundgängligen
behöfver dag för dag. Hvilken rik uppmuntran därtill är icke
innesluten i ditt »Fader vår»!

Men har du märkt, huru Jesus enträget afvisar all
själfviskhet i bönelifvet? Det måste ju motas bort från hvarje punkt i vårt
lif. Men det är förunderligt, huru starkt det på många sätt
framhäfvas i Jesu undervisning om bönen. Vi kunna säga: i två
riktningar.

Ingen själfviskhet i ditt bönelif; sätt Gud först däri! Det
första i Fader vår är ju icke: »vi» och »oss» och »vårt», utan
»din» och »ditt», således Gud och det honom tillhör, hans namn,
hans rike, hans vilja. Hvilket mäktigt gif akt, hvilket radikalt
botemedel mot själfvisheten ligger icke däri! Bor verkligen
barnaskapets ande hos oss, ja, då måste Gud, vår himmelske Fader,
stå främst för oss. Vi äro då icke blott, ja, icke ens företrädesvis
individer, som behöfva det och det för egen del, utan vi äro Guds
medintressenter i riksviktiga ting. Och allt vårt måste
underordnas hans stora intressen, hans namns ära, hans rikes tillkommelse,
hans viljas fullbordan. Vi äro införsatta i ett stort sammanhang,
i ett helt af gudomliga tankar och planer och gärningar. Och det
präglar vårt bönelif, om barnaskapets ande i sanning bor i oss.

Men ingen själfviskhet i vårt bönelif äfven från en annan
sida sedt; tag i broderlig kärlek din nästa riktigt med däri! Vi äro
ju äfven i den meningen införsatta i ett stort sammanhang, i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free