Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt, att vi stå i kärlekens pliktförhållande till våra
medmänniskor.
»Fader vår», talar icke redan det därom; är det icke en
vädjan till oss i den riktningen? Och så förestafvas det oss
oupphörligt: icke »jag» och »mig» och »mitt», utan »vi» och »oss» och
»vårt». Skönjes icke detsamma äfven i bönen om förlåtelsen, där
det heter: »ty också vi förlåta hvar och en som är oss något
skyldig»? Och icke mindre i den bild om vännerna, som Jesus
tillfogar, där det ju är fråga om bröd, icke för vännen själf eller
hans hus, utan för den vägfarande?
Må kärlekens omsorg om andra också bli ledmotiv i vårt
bönelif! Icke minst då få vi bruka den frimodighet och
enträgenhet, hvarom bilden talar, ja, vara påträngande, såsom vår nya
öfversättning återgifver det. Icke minst då få vi likasom ligga åt
Gud i vår bön, ja, i vår kärleksoro icke gifva honom ro. Hans son
har till och med själf anbefallt oss det.
Så låtom oss bedja, bedja och åter bedja! Blifve vårt lif ett
bönelif! Visst få vi bönesvar, få det som är verkligt godt för vår
egen räkning och för andras, hvilkas behof vi i kärlek göra till
våra. Vi få det af vår Fader, af vår himmelske vän. Och vi få,
sist, men icke minst, utan snarare allra störst, vi få vara Guds
medarbetare på bönens väg i en utsträckning, som på ingen annan
väg, hvarken genom ord eller genom gärning, är möjlig.
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
