- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
164

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därefter samma afton säger: »Då jag nu går bort, skall jag
sända honom till eder. Och när han kommer, skall han
(nämligen i och genom eder) förehålla världen sanningen».

Detta var Jesu plan för fullföljandet af hans verk efter hans
bortgång. Och att den blef förverkligad, därom vittna
oförtydbart såväl Apostlagärningarna som senare delen af nya
testamentet öfver hufvud taget.

Huru stå vi nu till Jesus? Äro vi också verkligt med honom?
Lefva vi vårt lif dagligdags med honom? Får han ständigt gå
ut och in med oss, och gå vi på samma sätt ut och in med honom?

Samma inbjudan har nått oss som dessa första lärjungar:
»Kommen till mig; följen mig.» Och den har, djupast sedt, haft
samma innebörd för oss som för dem. Hvad som så erbjudits oss
är den stora vinsten, den ojämförligt stora rikedomen i lifvet.
Vi behöfva för visso hans kärlek och sanning. Och vi behöfva
dem icke blott tillfälligt, då och då. Nej, vi behöfva dem
dagligen och stundligen, sådana de skänkas oss just i sannskyldigt
äkta gemenskapslif med honom. Erfarenheten däraf, det som
inhöstas såsom frukt af gemenskapslifvet med Kristus är för mer
än allt annat godt, huru mycken välsignelse detta än må kunna
tillföra vårt lif.

Är nu detta ditt lif? Är det så, att du icke endast önskar
det, kanske ganska innerligt, utan har det?

I den mottagna kallelsen därtill ligger då uppgiften att vittna
om honom innesluten. Äfven du kan vittna och bör vittna.
Uppgiften är då icke heller endast ett yttre bud, utan en inre
tvingande nödvändighet. Eller hur?

Vi för vår del kunna icke annat än tala hvad vi hafva sett
och hört (Apg. 4: 20). Så hade Petrus och Johannes det och helt
visst alla de andra lärjungarna med dem. Johannes börjar ju
också sitt första bref så: »Det som var från begynnelsen, det
vi hafva hört, det vi med egna ögon hafva sett, det vi skådade
och med egna händer togo på, det förkunna vi: om lifvets ord
tala vi. Ty lifvet uppenbarades, och vi hafva sett det; och vi
vittna därom och förkunna för eder lifvet, det eviga, som var
hos Fadern och uppenbarades för oss. Ja, det vi hafva sett
och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att äfven I mån
hafva gemenskap med oss; och vi hafva vår gemenskap med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free