Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINGSTDAGEN
171
dem, han är den som älskar mig.» Det gäller hjärtan, ett med
Kristus i tankar och syften och mål, hjärtan, så gripna af honom,
att denna enhet, åtminstone på ett begynnande verkligt sätt,
blifvit resultatet.
Hvad skola vi svara? Hvarje uppriktig lärjunge kan helt
visst svara såsom Petrus, svara ett ödmjukt ja, som innesluter
en vädjan till Jesu allvetenhet, och dock ett ja, ett verkligt ja.
Men är detta vårt svar, då är också i och med detsamma
löftet om Hjälparen vårt. Gud gifver sin Ande åt dem som äro
honom lydiga. Vi behöfva då endast med innerligt begär hålla
våra hjärtan öppna i ödmjuk trons bön. Jesus beder. »Jag skall
bedja Fadern», säger han. Ja, han lefver alltid i den sannskyldiga
helgedomen inför Fadern för att bedja för oss. Och hvad utbeder
han sig framför allt för vår räkning om icke Andens delaktighet,
denna samlade himmelska välsignelse, framför allt af nöden för
ännu på jorden lefvande lärjungar, som ha den stora uppgiften
att fullfölja hans verk? Och denna gåfvornas gåfva blir vår,
om vi också bedja.
Hans Ande skall enligt löftet bo hos oss och vara i oss. Och
i och med honom skola vi vara i Jesus och han i oss, han som
är ljuset och lifvet. Det kommer så till stånd en allt mera
fördjupad andegemenskap mellan Jesus och oss, en gemenskap af
samma art som Faderns och Sonens. »På den dagen skolen I
förstå, att jag är i min fader, och att I ären i mig, och att jag
är i eder», säger ju Jesus om pingsten.
Det blir då verklighet: »I sen mig.» Jesus ställes i allt
rikare ljus inför vårt inre. Han uppenbarar sig genom sin Ande
och sitt ord i ständig förening och växelverkan för oss. »Jag
skall älska honom och uppenbara mig för honom», så lyder ju
löftet i detta sammanhang. Allt som tillhör hans rike blir så
allt klarare för oss.
Det blir då verklighet: »Jag lefver; I skolen ock lefva.» Vårt
lif blir på ett djupt inre sätt förbundet med Jesu lif. Han lefver
i oss. Paulus vågade ju bekänna det: »Nu lefver icke mer jag,
utan Kristus lefver i mig» (Gal. 2: 20). Hans lif strömmar och
flödar i oss. Och det strömmar öfver till välsignelse för andra.
Är det icke så? Jo, visst är och blir det alltid efter hans
löfte, det må vara huru oförståeligt som helst för världen, en
gåta, en overklighet. Det förblir så: »hon ser honom icke och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
